GLIMTAR FRÅN 30 ÅR

Esbo stadsorkester grundades år 1987.

Till orkestern valdes en samling unga skickliga professionella musiker, som snabbt blev en ny fixstjärna såväl inom Finland som på den internationella orkesterscenen. År 1991 tog orkestern namnet Tapiola Sinfonietta.

Ungefär hälften av de ursprungliga medlemmarna spelar fortfarande i orkestern. De har glatt sina åhörare i Esbo tusentals gånger, uppträtt i konsertsalar i tiotals länder och gjort nästan 70 skivinspelningar. Glimtarna från den trettioåriga verksamheten har samlats av Hanna Kosonen och Jussi Valanki.

1987

“Talen är hållna, nu börjar musiken”
(LV 9.12.1987)

Tanken på att grunda en ny orkester togs upp i offentligheten när Veikko Sjöblom publicerade sitt tidningsinlägg “Esbo behöver en stadsorkester” i Länsiväylä den 7 november 1982. Efter en motion av Sjöblom och 51 andra fullmäktigeledamöter i januari 1983 och efter en ställvis mycket hetsig tidningsdebatt på sammanlagt 44 spaltmillimeter fattade fullmäktige i maj 1984 beslut om att grunda Esbo stadsorkester. Intendent Hannele Rantamäki och dirigent Jorma Panula inledde sitt arbete i augusti 1986. Först valdes musikerna till Esbo stadskvartett som började sitt arbete den 1 februari 1987 och höll sin första konsert redan den 18 februari på Kammarmusikens vinterdagar. Fler musiker anställdes under året utifrån 15 provspelningar, och i augusti började den 30 man starka Esbo stadsorkester, EKO, repetera under ledning av Jorma Panula och Juhani Lamminmäki. Utöver repetitionerna höll man bl.a. skolkonserter och en flöjtist valdes med hjälp av “provspelningskonserter”.

EKO:s första offentliga framträdande skedde under ledning av Juhani Lamminmäki på Esbo stads fest på självständighetsdagen och i slutet av året kunde man läsa i Länsiväylä att “Juloratoriet bringade julglädje” (Leena Santalahti LV 27.12): musiker i orkestern uppträdde i J. S. Bachs Juloratoriet i Hagalunds kyrka.

Janne Saari, som valts till stämledare för Esbo stadsorkesters violasektion, uppträder som solist tillsammans med den nya stadsorkestern under ledning av Jorma Panula i Musicasalen i Karabacka allaktivitetshus 20.4.1987.

Foto: Tapiola Sinfonietta

1988

“Energisk debut”
(Marcus Castrén, Uusi Suomi 2.3.1988)

År 1988 var för orkestern en tid av etablering. Blåskvintetten höll sin första konsert och hela orkesterns egentliga debutkonsert hölls den 29 februari i Hagalunds kyrka med Jorma Panula som dirigent och Marko Ylönen som solist. EKO repeterade huvudsakligen i Karabacka allaktivitetshus och konserter hölls i genomsnitt var annan vecka. Repertoaren uppfördes i allmänhet två eller tre gånger främst i kyrkorna i Esbo. Dessutom uppträdde man bl.a. i Helsingfors universitets solennitetssal där orkestern under ledning av Osmo Vänskä uppförde Beethovens samtliga pianokonserter på två konserter tillsammans med pianisten Risto Lauriala. Orkestern inbjöds för gästspel på Karis internationella gitarrfestival och man samarbetade också med Helsingfors Festspel och Nordiska symposiet för bleckblåsare.

Jorma Panula lämnade uppdraget som konstnärlig ledare på sommaren och Juhani Lamminmäki fortsatte ensam.

“Iver och kvalitet. Precisionsjobb med Esbos orkester”
(Olavi Kauko HS 15.9)

EKO:s konserter gavs stor uppmärksamhet i pressen och nykomlingen fick gott om ytterst positiv och uppmuntrande kritik. Orkestern dirigerades av gästdirigenter som Eli Goren, Peter Csaba och Christopher Warren-Green. Som solister hördes utöver inhemska toppnamn Nachum Erlich, James Galway, Christian Lindberg och Harvey Phillips. Musiker ur orkesterns egna led som uppträdde som solister var Marko Ylönen, Hanna Juutilainen, Jorma Valjakka, Harri Mäki, Bridget Allaire-Mäki, Pasi Pihlaja, Jaana Haanterä och Merit Palas.

Orkestermedlemmar på Esbo domkyrkas gård. Foto: Tapiola Sinfonietta

1989

”Esbo stadsorkester i ett lyckligt läge
Orkestern med ett drömhem”
(Heljä Salonen IL 27.2).

Esbo kulturcentrum blev färdigt och orkestern fick en permanent lokal i Tapiolasalen. När kulturcentret öppnades den 21 maj, uruppfördes Mikko Heiniös Genom kvällen under ledning av Juhani Lamminmäki. Sångpartierna uppfördes av Tapiola Kammarkör och pianosolist var Liisa Pohjola. Heiniös verk till texter av Bo Carpelan var också med på den fösta skivan tillsammans med Einojuhani Rautavaaras Cantot I–III och sångcykeln Die Liebenden (solist Soile Isokoski). Under året gjordes också en annan skiva med verk av Sibelius under ledning av Juhani Lamminmäki och med violinisten Leonidas Kavakos som solist. Antalet konserter var 44 (37 år 1988) och antalet åhörare fördubblades till drygt 11 000. Kulturnämnden godkände en utvecklingsplan för bildande av en fullstor kammarorkester med två blåsare och slagverk före utgången av 1993. Efter att stadsorkestern fick fler kansliposter anställdes Outi Mattila som biträdande intendent.

”Esbo stadsorkester flammade, åhörarna saknades”
(Veijo Murtomäki HS 27.1.)

Den fåtaliga publiken väckte förundrar och som förklaring anfördes både repertoarval och felaktiga konsertplatser – EKO uppträdde fortfarande också runtom i Esbo och bl.a. i Martinussalen i Vanda. Seppo Heikinheimo skrev den 14 december i Helsingin Sanomat om en konsert med musik av Haydn och Mozart under ledning av Cristopher Warren-Green: ”För övrigt anser jag att grundandet av Esbo stadsorkester allt tydligare börjar framstå som en felbedömning. En bättre konsert än det här kan man knappast vänta sig att få höra i huvudstadsregionen…, men ändå fanns det bara några hundra personer i salen.” Heikinheimo föreslog därför att orkesterns budget i stället skulle omplaceras dels för att stödja Helsingfors stadsorkester, dels för alternerande konserter med Loiri och Katri-Helena.

”Panu Pärssinens bassolo väckte glädje”
(Olavi Kauko HS 14.9.)

De egna musikerna fortsatte med solistframträdanden och under året framträdde Riitta Pesola, Bridget Allaire-Mäki, Jorma Valjakka, Pasi Pihlaja, Panu Pärssinen, Jukka Rantamäki och Timo Holopainen. Orkesterns blåskvintett tävlade i München och nådde semifinal. I oktober anordnades ett mångsidigt kammarmusikmaraton. Som gästdirigenter framträdde bl.a. Igor Bezrodny, Leon Spierer, Lev Markiz och Leif Segerstam. Som samtidig solist och dirigent uppträdde Jean-Jacques Kantorow, violin, Antony Pay, klarinett och Christopher Warren-Green, violin. EKO uppförde Händels Messias vid Sommarmusik i Sysmä och samarbetet med Helsingfors festspel fortsatte: festivalen betonade det nordiska och Esbo stadsorkester uppträdde med Olli Mustonen som solist.

1990

”Osmo Vänskä och höstens melodier”
(Aarne Toivonen LV 9.9)

Osmo Vänskä började som konstnärlig ledare i början av augusti och det första framträdandet under hans ledning ägde rum under Crusellveckan i Nystad, där huvudvikten låg på blåsmusik och där EKO var festivalens första gästande orkester. Debutframträdandet i Esbo under Vänskäs ledning skedde på Finlands orkesterinstitutions 200-årsjubileumskonsert, där bl.a. Trio Finlandia framträdde som solist i Beethovens trippelkonsert. Under hösten dirigerade den nye konstnärlige ledaren sammanlagt fyra konserter samt en skivinspelning med musik av Crusell, som gjordes under året.
Tero Latvala började som konsertmästare och utöver att spela repeterade han orkestern inför konserten på självständighetsdagen.

”Esbo har en uttrycksfull attackgrupp”
(Katariina Pikkarainen Savon Sanomat 8.3)

Den första turnén i Finland gjordes under ledning av Juhani Lamminmäki i Kuopio, S:t Michel och Kuusankoski. Turnén fick ett gott mottagande och som solist uppträdde vinnaren i Åbo cellotävling, orkesterns egen cellist Tuija Rantamäki. Andra orkestermedlemmar som under året uppträdde som solister var Pasi Pihjala, Merit Palas, Tommi Mentu, Bridget Allaire-Mäki, Marko Ylönen, Riitta Pesola och Janne Saari. Många dirigenter som var bekanta från föregående år gästspelade på nytt och som solister uppträdde bl.a. violinisterna Liana Isakadze, Ilja Kaler och Ilja Grubert samt pianisten Kalle Randalu och hornisten Sören Hermansson.

”Sur sillsallad
Esbos orkester har fortfarande inte hittat sin egen linje
…Och det fanns bara en handfull människor i salen”
(Seppo Heikinheimo HS 25.1)

”Fördomsfritt och stilfullt
…Det fanns gott om publik, trots att inga klassisk-romantiska favoritsymfonier eller konserter spelades”
(Aarne Toivonen LV 28.1.)
(Synpunkter på konserten 23.1, i programmet ingick Barber, Copland, Klami)

Programvalet fortfor att väcka debatt. Publikmängden på konserterna ökade under året med en tredjedel och det genomsnittliga besökartalet per konsert var ca 420. Orkestern eftersträvade en större publik med en konsert med unga solister, konsertdansbal, konsert för hela familjen och en julkonsert till förmån för UNICEF. Andra specialkonserter var Barockserien, en tre konserters serie med bl.a. Bachs Brandenburgkonserter, där Anssi Mattila framträdde som dirigent och cembalist. Orkestern uppträdde också på nytt på Kammarmusikens vinterdagar i Esbo och på hösten anordnades en höstserie med kammarmusik.

Efter ett antal turer i stadsförvaltningen ackompanjerade av offentlig debatt fick orkestern vid årsslutet rätt att använda tilläggsnamnet Tapiola Sinfonietta.

1991

”Sanslöst Våroffer”
(Seppo Heikinheimo HS 15.3.)

På en gemensam konsert med Lahtis stadsorkester uppförde Tapiola Sinfonietta Igor Stravinskys Våroffer under ledning av Osmo Vänskä. Som solistnummer hördes Sergej Prokofjevs Sinfonia concertante tolkad av cellisten Arto Noras. Bland årets övriga solister fanns Aleksej Ljubimov, Håkan Hardenberger, Cho-Liang Lin, Natalia Gutman, Ib Lanzky-Otto, Miriam Fried, Torleif Thedéen och stjärnsopranen Elly Ameling, som uppträdde som solist på Mozart-jubileumskonserten. Som gästdirigenter uppträdde bl.a. Sergiu Comissiona, Pierre Bartholomée, Andres Mustonen samt violinist-dirigenterna Jean-Jacques Kantorow och Viktor Tretjakov. Konsertmästare Tero Latvala dirigerade en konsert och bland de egna musikerna uppträdde Harri Mäki som solist.

”Hagalundarnas lysande Händel
tack således …för en föreställning som tekniskt och
stilmässigt representerar det bästa som man kan uppnå hos oss.
(Olavi Kauko HS 12.5.)

På våren uppfördes under ledning av Harry Christophers Händels oratorium Israel i Egypten tillsammans med Tapiola kammarkör med solister. Övriga stora körverk under vårsäsongen var Bachs Juloratoriet (kantaterna IV-VI) och Mozarts C-mollmässa i samarbete med körerna Jubilate och Dominante. Av ekonomiska skäl avstod man i slutet av året från att uppföra Bachs Juloratoriet och i stället uppfördes Julbarock under ledning av Anssi Mattila. Under vår- och höstsäsongen ordnades konserter för hela familjen och som en nyhet ingick i programmet en konsert på valborgsmässoafton. Ledningen skiftade i kansliet när Sirpa Hietanen började som intendent.

”Finländsk världsklass
…Tapiola Sinfonietta är en ensemble av världsklass.
Kan Prokofjevs Klassiska symfoni spelas bättre?”
(Jan Andersen Politiken 10.6.)

Orkesterns första utlandsturné omfattade Oslo, Køge och Köpenhamn. Sinfonietta dirigerades av Osmo Vänskä och solist var Olli Mustonen. Orkestern fick ett genomgående berömmande mottagande av både press och publik.

Tapiola Sinfonietta fortsatte samarbetet med Helsingfors festspel samt uppträdde för första gången på musikfestspelen i Nådendal på en konsert med anledning av Joonas Kokkonen 70-årsjubileum.

På våren fick Finland en festival tillägnad pianomusik när den internationella pianoveckan i Esbo grundades. På den första festivalen uppförde Tapiola Sinfonietta W.A. Mozarts pianokonserter F-dur K 453 och B-dur K 595 samt symfoni nr 36. Dirigenten var Kjell Seim och solisten Eero Heinonen.

På bilden orkesterns blåsarna: Pasi Pihlaja (till vänster), Bridget Allaire-Mäki, Hanna Juutilainen och Tommi Mentu. Foto:Tapiola Sinfonietta

1992

“Glöden falnar hos Tapiola Sinfonietta”
(Hannele Rantamäki Espoo 3/1992)

Esbo stads sparåtgärder ledde till svårigheter i orkesterns verksamhet. En länge planerad turné i Japan fick inställas och antalet konserter skars ner. I fråga om solister och dirigenter iakttog man under hösten en sparlinje. Dessutom slutade Osmo Vänskä efter våren och orkestern var resten av året utan konstnärlig ledare. Man hann redan förutspå orkestern en dyster framtid och man fruktade en massflykt bland musikerna, men konsertverksamheten fortsatte på invand nivå. “Det är ett nöje att bo i Sinfoniettas stad”, konstaterade signaturen Uppriktigt tacksam lyssnare i Länsiväylä 22.11 och berömde bl.a. orkesterns musiker med sina färdigheter på solistnivå och konserternas förtjänster som avbrott i den grå vardagen.

“Tapiolakörens hitlåtar på jubileumsskiva”
(IS 15.5.)

Sinfonietta spelade tillsammans med Tapiolakören på skivmärket Ondine in en ny version av skivan Sininen ja Valkoinen samt en annan skiva med körmusik. Under det livliga inspelningsåret gjordes också under ledning av Osmo Vänskä två skivor på skivmärket BIS: en skiva som var tillägnad musik av Aulis Sallinen och som presenterade basunkonserter genom tiderna, med Christian Lindberg som solist.

Tommi Mentu och Riitta Pesola ur orkesterns egna led framträdde på solistpodiet och som gästsolister uppträdde bl.a. Dmitrij Alexejev, Liana Isakadze, Mihaela Martin, Roland Pöntinen, Edith Mathis och Dmitrij Baskirov. Osmo Vänskä dirigerade under året sammanlagt 12 konserter och bland gästdirigenterna fanns Frank Shipway, Moshe Atzmon, Paavo Järvi, János Fürst och Lev Markiz.

“…När operettorkestern klingar så elegant
som Tapiola Sinfonietta, börjar operett
förvandlas till konst och kultur…”
(Hannu-Ilari Lampila HS 12.10.)

Sinfonietta uppträdde under ledning av Osmo Vänskä i MTV:s succéartade jubileumskonsert med Karita Mattila, Matti Salminen, Seppo Ruohonen och Tamara Lund som solister. I programmet ingick opera- och underhållningsmusik. Konserten för unga solister erbjöd möjlighet för musikstuderande från Esbo, som hade klarat provspelningen, att uppträda som orkesterns solist och Sinfonietta ackompanjerade också i finalen i Maj Lind-pianotävlingen i Sibelius-Akademins festsal. Orkestern gästspelade under året på Uleåborgs musikfestspel, i Lojo och Tavastehus samt uppträdde på den första internationella körfestivalen i Esbo. I maj anordnades en utomhuskonsert i Hagalund och vid den stora byfesten i Kottby.

Orkesterns konstnärlige ledare Jean-Jacques Kantorow.

1993

”Tapiola Sinfonietta inledde höstsäsongen
med alla tiders braksuccé”
(Olavi Kauko HS 10.9.)

Vivaldis Årstiderna under ledning av Jean-Jacques Kantorow drog full sal på höstens första konsert. Den nye konstnärlige ledaren prisade i intervjun musikerna för deras själsliga flexibilitet och önskade beslutsfattarna i Esbo klarsyn nog att utnyttja orkesterns höga nivå också för att nå internationell synlighet.

Som solister uppträdde under året bl.a. Soile Isokoski, Tom Krause, Monica Groop, Jan-Erik Gustafsson, Leonidas Kavakos, Duncan McTier, Michala Petri samt av Sinfoniettas musiker Hanna Juutilainen och Bridget Allaire-Mäki.

Sinfonietta uppträdde i augusti i Frankrike på Antibes musikfestival på tre konserter under ledning av Gilbert Varga. Solister var alten Nathalie Stutzmann och sopranen Elisabeth Vidal. Gästspelet noterades i stor omfattning med berömmande recensioner och orkestern inbjöds på stående fot att konsertera också på följande års festival.

”Orkestern riskerade och vann”
(Heljä Salonen IL 18.11.)

Tapiola Sinfonietta övergick till nettobudgetering vilket medförde att orkestern ålades att ta in en del av sin finansiering genom produktiv verksamhet. Att anslagen nedskars rejält tvingade orkestern att spara och att sälja konserter till olika håll från presidentens kansli till elföretag. Kammarmusik uppfördes på överraskande platser och man gick allmänt taget in för att aktivt få ny publik. Satsningar gjordes på att engagera en yngre publik och orkesterns musiker gästade ofta skolorna för att presentera konserterna. Hela personalen jobbade hårt och det gav utdelning: publikmängden ökade med en dryg tredjedel till 28 000 och budgeten höll.

Utöver de ”officiella frivilliginsatserna” uppträdde orkestern gratis på en konsert till förmån för lidande människor i det forna Jugoslaven. Konserten anordnades på initiativ av oboisten Tommi Mentu.

”Opera Espoo visade Nationaloperan prov på
modernisering… En sådan här grad av munter
spiritualitet och nyansrikedom kan Nationaloperan
tills vidare bara drömma om.”
(Hannu-Ilari Lampila HS 18.10.)

Tapiola Sinfonietta spelade i Opera Espoos första produktion, Giuseppe Verdis Falstaff under ledning av Pekka Savijoki, i regi av Tony Wuorinen. I rollerna uppträdde bl.a. Hannu Niemelä, Petteri Salomaa och Päivi Nisula. Andra lyckade samarbetsprojekt var uppträdandet på Esbo pianovecka med Ralf Gothóni som solist och dirigent samt en konsert med musik av Stravinsky, Ravel, Debussy och Salonen tillsammans med Avanti!. Konserten drog full sal i Tammerforshuset och kryddades med bravorop till och med mitt i styckena. Konserten dirigerades av Esa-Pekka Salonen och som solister framträdde Olli Mustonen och Jorma Valjakka.

1994

”Tapiola Sinfonietta sätter lapp på luckan”
(Hannele Tarkka-Tierala HS 26.10.)

Nettobudgeteringsförsökets andra år medförde ekonomiska svårigheter. Alla inkomster som orkestern själv förutsattes inbringa inflöt inte, den flitiga orkestern gjorde ”för många” konserter och pengarna tog slut innan året var till ända. Som en lösning på problemet planerade man en två veckors permittering som dock inställdes i sista minuten. Sinfoniettas många musikervänner skred till undsättning och i november ordnades med frivilliga krafter en välgörenhetskonsert för att utöka orkesterns kassa. I en fullsatt Tapiolasal uppträdde under fem timmar ur Sinfoniettas egna led solister som Soile Isokoski, Monica Groop, Kari Kriikku, Jan-Erik Gustafsson och Marko Ylönen.

”Bebisorkestern vill ut i världen
Den glatt bubblande och lagom mogna
Tapiola Sinfonietta är redo att erövra världen
– bara pengarna kunde ordnas.”
(Minna Lindgren RONDO 30.5.)

På grund av den strama ekonomiska situationen blev det inga turnéer, men orkestern gjorde ändå en konsertresa till Frankrike och uppträdde på pianofestivalen i La Roque d’Anthéron med utsålda konserter för nästan 6 000 åhörare. Dessutom gavs en konsert i Tallinn och orkesterns blåskvintett uppträdde i Belgien och Frankrike. I hemlandet gästspelade man bl.a. i Kuusankoski och Åbo samt på musikfestspelen i Nådendal och på Helsingfors festspel. Trots sparlinjen blev det fina konserter under året och Sinfonietta fick liksom tidigare år en mängd positiva omdömen i media. Som solister ur orkesterns egna led uppträdde Pasi Pihlaja, Tero Latvala, Harri Mäki, Panu Pärssinen, Mikko Pitkäpaasi och Tommi Mentu.

”Slutmarkering för Kontrapunkt
…Tapiola Sinfonietta har fått beröm runtom i
Norden. Esbo stad har i sina händer en pärla
som är värd att ta väl hand om.”
(Marja Sjöberg Aamulehti 29.3.)

Sinfonietta uppträdde under ledning av Tuomas Ollila i den populära musikfrågesporten Kontrapunkt i teve. Tävlingen sändes i alla nordiska länder och gav internationell synlighet, men dessutom nåddes en omfattande inhemsk publik: under året uppträdde orkestern hela fyra gånger både i teve och i radio. Dessutom ökade antalet konsertbesökare fortsättningsvis i snabb takt och nådde upp till nästan 33 000. Orkesterns ihärdiga satsningar och höga konstnärliga nivå ledde också till ett officiellt erkännande när Tapiola Sinfonietta den 1 januari 1995 tilldelades Nylands läns konstpris för år 1994.

1995

”Storartad Bartók-afton i Hagalund
Vissa gästdirigenter har kanske kunnat visa
Tapiola Sinfonietta i nytt ljus, men orkestern
är mest lysande som sig själv i Jean-Jacques
Kantorows elektrifierande grepp.”
(Olavi Kauko HS 26.3.)

Samarbetet med konstnärlige ledaren Jean-Jacques Kantorow hördes allt tydligare i en fortlöpande höjning av orkesterns konstnärliga nivå och konsertrecensionerna var fortfarande mycket positiva. Inspelningarna gav också internationellt rykte, men den strama ekonomin inverkade tyvärr fortsättningsvis på orkesterns verksamhet. Turnéer i Finland eller utomlands kunde inte genomföras, men orkestern gjorde på egen bekostnad en resa till London och uppträdde med Kantorow som solist och dirigent i St. John´s Smith Square-kyrkan för bl.a. agenter från London.

”Tapiola Sinfonietta är
fixstjärna på konsertestraderna”
(Kemira 3/95)

Sinfonietta ingick ett betydande treårigt sponsoreringsavtal med Kemira. Det internationella kemiföretaget väntade sig att samarbetet skulle resultera i en lättare företagsbild. Huvudsponsorn var synlig i orkesterns tryckalster under devisen ”Musik är tonernas kemi” och orkestern presenterades i artiklar i bolagets inhemska och internationella tidskrift. Året var också i övrigt samarbetsbetonat. Sinfonietta genomförde fyra projekt tillsammans med Nationaloperan och övriga samarbetsparter var bl.a. Helsingfors Festspel, Espoo Ciné, Esbo kulturcentrum, Dominante och Esbo musikinstitut.

”En genuin diva – Wonderful!”
(Leena Santalahti LV 26.3.)

Orkestern spelade in en skiva med musikalmelodier och schlager tillsammans med Karita Mattila under ledning av Pekka Savijoki. Skivan, som gavs ut på skivmärket Ondine, blev enormt populär och sålde guld.

Trots sparlinjen hördes många oförglömliga konserter med konstnärer som violinisten Jaime Laredo och tenoren Robert Tear, vilka också dirigerade sina konserter.

Solister ur orkesterns egna led var Ulla Soinne, Jaakko Luoma, Harri Mäki, Hanna Juutilainen och Bridget Allaire-Mäki. Juha Nikkola framträdde som dirigent.

Den unga publiken togs väl i beaktande: antalet daghems- och skolkonserter var 10 och dessutom följde ca 1 800 skolelever med 11 generalrepetitioner. Sinfonietta samarbetade också med skolor som en av fyra finländska orkestrar i pilotprojektet London Sinfonietta Education. I projektet deltog orkestermedlemmarna Jukka Rantamäki, Panu Pärssinen och Tommi Mentu. Dessutom medverkade studerande vid Sibelius-Akademin.

Orkesterns medlemmar under kroppsvårdsträning i Kulturcentrums foajé. Foto: Tapiola Sinfonietta

1996

”Tapiola Sinfoniettas Bartók är en ny måttstock
Bättre än så här kan en skiva knappast bli!”
(Jukka Isopuro HS 30.9.)

Under året ingicks ett avtal om ljud- och bildupptagningar. Avtalet möjliggjorde hela fem skivinspelningar. På skivmärket BIS gjordes tillsammans med Jean-Jacques Kantorow tre skivor. Tonsättarnamnen var Uuno Klami, Camille Saint-Saëns och Arvo Pärt. Dessutom gjordes två skivor med sånger på skivmärket FINLANDIA. Under året utgavs en Bartókskiva med orkesterns egen flöjtist Hanna Juutilainen som solist och Jean-Jacques Kantorow som dirigent. Skivan valdes av Helsingin Sanomat till en av de bästa skivorna under år 1996.

”Tapiola Sinfonietta åter i toppform
Av Sibelius-segraren Pekka Kuusistos uppträdande
njuter både publiken och han själv”
(Jukka Isopuro HS 8.2.)

Cellisterna Jukka Kaukola (till vänster) och Janne Aalto.

 

1997

“Klangen bländar till och med dirigenten
Kantorow anser att Tapiola Sinfoniettas nivå
är orkesterns egen förtjänst.
…Kantorow är lycklig över Tapiola Sinfoniettas
utomordentliga samhörighet och att den snabbt
har blivit en mångsidig och flexibel virtuosorkester.”
(Hannu-Ilari Lampila HS 31.10.)

Sinfoniettas tionde år var framgångsrikt. Det fruktbara samarbetet med Jean-Jacques Kantorow fortgick i och med den tredje tvåårsperioden. Den imponerande raden av finländska och utländska gästsolister och gästdirigenter tillsammans med en lyckad programpolicy garanterade dels en kraftig ökning av publikmängden, dels fortsatt positivt gensvar i pressen. Orkesterns egna musiker gjorde fortsättningsvis förtjänstfulla solistframträdanden: under året hördes Bridget Allaire-Mäki, Tero Latvala, Harri Mäki och Pasi Pihlaja.

“Tillbaka till framtiden
– kompositören en del av orkestern”

Sinfonietta deltog i ett projekt som genomfördes av Finlands Symfoniorkestrar rf och Suomalaisen musiikin tiedotuskeskus (Informationscentret för finländsk musik) där hela 14 finländska orkestrar valde sig en egen tonsättare. Som Tapiola Sinfoniettas egen tonsättare engagerades Juhani Nuorvala utifrån urvalskriterier som t.ex. tonsättarens gränsöverskridande personlighet. Som en av tonsättarens uppgifter fastställdes deltagande i olika projekt för ungdomar. Orkestern fortsatte att genomföra detta slags projekt i tätt samarbete med skolorna.

“Skapelsen inledde Nådendals festival.
Fullträff från första början”
(Matti Lehtonen TS 10.6.)

På sommaren gästspelade orkestern på flera musikfestivaler. I Nådendal uppfördes Haydns Skapelsen, på Nyslotts operafestival Bachs h-mollmässa – båda under ledning av Peter Schreier – och på Åbo musikfestspel spelades två konserter tillsammans med Jean-Jacques Kantorow. Festivalsommaren avslutades på Helsingfors festspel, också där med två konserter. Det blev inga gästspel i utlandet, men den lyckade Pärt-inspelningen möjliggjorde en konsert i Paris våren 1998 och på sensommaren avtalades också om en turné i Japan följande år.

Esbo stads undersökning av stadens framtoning i offentligheten visade i praktiken på strålande resultat av nio års arbete: Tapiola Sinfonietta konstaterades vara en av stadens mest välkända märkesprodukter och dragplåster.

Publikarbete i en skola. Foto: Tapiola Sinfonietta

1998

”Tapiola Sinfonietta fick sin fanfar
En fulltalig publik, stämningen i taket, applåder och bravorop,
i pauserna mousserande vin till alla – den tioåriga Tapiola Sinfonietta
firades ståtligt, och inte utan orsak. Det bästa var ändå kvällens musik.
Vi fick njuta av orkesterns legendariska samspel…” (Olavi Kauko, HS 20.4.)

Orkestern inledde sin verksamhet säsongen 1987–88 och firade sina tio år i stor stil. Med kompromisslöst arbete och stor entusiasm hade orkestern nått en hög konstnärlig nivå, och dess landvinningar vann positiv genklang i media. Som solister och dirigenter hördes finländska och utländska toppnamn och liksom förr framträdanden på hög nivå av orkesterns egna musiker.

”Sinfonietta i Paris – konserten utsåld”
(EH, Länsiväylä 8.3.)

Sinfonietta debuterade i Paris och framförde musik av Arvo Pärt under ledning av Jean-Jacques Kantorow för nästan tusen åhörare i en fullsatt sal. Orkestern vann också internationell renommé på en Japanturné som omfattade fem miljonstäder. I Finland satsade man med anledning av jubileumsåret på synlig marknadsföring bl.a. med hjälp av utomhusreklam. I trakten rörde sig också en kulturbuss maskerad till en tiger. Idén till bussen kom från kulturaktörer i Esbo, och bussen trafikerade rutten mellan Helsingfors och Esbo och delade ut information om kultur och olika evenemang. Under året gjorde Tapiola Sinfonietta nytt åhörarrekord, hela 41 500 personer.

Orkesterrepetition i Suntory Hall i Tokyo. Foto: Tapiola Sinfonietta

1999

”En motiverad och känslig Tapiola Sinfonietta
i förtrollande gästkonsert”
(Pirjo Nenola, Iisalmen Sanomat 4.2.)

I början av året gjorde Sinfonietta en inhemsk turné till Träskända, Tammerfors, Kuhmo och Idensalmi under ledning av Jean-Jacques Kantorow och med Jaakko Luoma som solist. Under våren gavs tre konserter i repris i Träskända-husets sal. I mars uppträdde Sinfonietta under ledning av Jean-Jacques Kantorow med Monica Groop som solist på Esbo kulturcentrums10-årsjubileumskonsert. Kammarmusikkonserter hölls sex gånger och i serien gästspelade Battalia och Zagros Ensemble. Som nyhet inleddes dagskonserter som fick ett varmt mottagande och på våren hölls utifrån publikens repertoarönskemål en konsert för hela familjen. Året avslutade med konserten Joulukuusisto, som gjorde stor succé.

”Sinfonietta dirigerar sig själv
…Vi ville ändå inte ha en konstnärlig ledare,
för nu är det dags att höja orkesterns egen profil,
säger (Konsertmästare Tero) Latvala”
(Kaisa Iitti, HS 8.9.)

Orkestern överförde det konstnärliga ansvaret till en ledningsgrupp som består av intendenten och två musiker. De första musikermedlemmarna var Tero Latvala och Hanna Juutilainen. För beslut om repertoar grundades dessutom en programdelegation. Tuomas Ollila anställdes för att dela dirigentansvaret med Jean-Jacques Kantorow.

2000

”Huskompositör söker treenighet
mellan kompositör, orkester och publik”
(Kari-Otso Nevaluoma, LV 28.5.)

När Eero Hämeenniemi blev orkesterns huskompositör lovade han bl.a. skaffa dansare till konserterna och finna nya konsertformer. Vid övergången till det nya millenniet förbättrades orkesterns verksamhetsförutsättningar och den fick tre nya fasta musikerplatser som man länge sett fram emot, nämligen slagverk, stämledare för trumpet och trumpetare. Dessutom höjdes musikernas löner till samma nivå som hos symfoniorkestrarna i huvudstadsregionen. En nyhet som gällde informationen var det elektroniska nyhetsbrevet som började utkomma på hösten.

”Utrymme för musikerna, elström i instrumenten
I Kimmo Pohjonens kompositioner improviserar
orkestermusikerna och violinerna får elchock”
(Pirkko Kotiranta, HS 10.11.)

Sinfonietta spelade i Kimmo Pohjonens KalmukkisinFonia på Savoyteatern och orkestern gästspelade också på flera musikfestivaler i Finland samt i Tromsø i Norge, där Sinfoniettas konsert var huvudevenemang på Nordlysfestivalen. Sinfonia Lahti uppträdde i februari i orkesterns abonnemangsserie och Sinfonietta gästspelade i sin tur i Helsingfors stadsorkesters serie på hösten. Utöver de ordinarie dirigenterna Jean-Jacques Kantorow och Tuomas Ollila dirigerades Sinfonietta av bl.a. Okko Kamu, Osmo Vänskä, John Storgårds, Peter Schreier och Sakari Oramo. I september gavs en konsert på Helsingfors Festspel i samarbete med Mellersta Österbottens kammarorkester. Där dirigerades Sinfonietta för första gången av Paavo Berglund.

Uruppförandet av KalmukkisinFonia i Savoysalen. Foto: Tapiola Sinfonietta

2001

”Tapiola Sinfonietta tände publiken i Washington”
(HS 27.1.)

Tapiola Sinfonietta debuterade i USA i januari. Orkestern uppförde Sibelius, Schnittke och Schubert i John F. Kennedy-kulturcentret i Washington under ledning av Tero Latvala med Ralf Gothóni som solist. Washington Post menade i sin recension att orkesterns stråkar hade ”ett sidenglänsande lyster ” och att blåsarna var ”jordnära, virtuosa och fulla av uttryckskraft”.

En av de intressantaste bland vårens gästsolister var den moderna indiska dansgruppen Daksha Sheth. På deras konsert uppfördes musik av orkesterns huskompositör Eero Hämeenniemi.

”En bredsida Bach”
(Olavi Kauko, HS 31.10.)

Tapiola Sinfonietta spelade in J.S. Bachs violinkonserter tillsammans med Jaakko och Pekka Kuusisto. Verken uppfördes också på en fullsatt konsert på Riddarhuset. Sinfonietta gästspelade två gånger på Helsingfors Festspel: under ledning av Peter Burwig uppfördes Sciarrinos Lohengrin och Schönbergs Erwartung med Raili Viljakainen som solist och dessutom medverkade orkestern i uppförandet av Schönbergs Gurrelieder tillsammans med Helsingfors Stadsorkester, RSO, Estlands nationella manskör samt Finlands nationaloperas kör och toppsolister under ledning av Jukka-Pekka Saraste.

I november genomfördes som nyhet ett långt veckoslut med kammarmusik. I programmet ingick sju konserter. Från början av hösten delades Jean-Jacques Kantorows dirigentansvar av John Storgårds.

2002

“Häftiga himmelska danser
som samprojekt i Hagalund”
(Hannu-Ilari Lampila HS 16.2.)

Sinfonietta och Tammerfors stadsorkester förenade sina krafter för att uppföra Olivier Messiaens mäktiga Turangalila-symfoni. Nästan 120 musiker fyllde Tapiolasalens estrad och publiken fick njuta av ett verkligt hav av klanger under ledning av John Storgårds och med pianisten Roger Muraro som solist. Andra samarbetsprojekt under året var bl.a. förställningarna under barnkulturveckan Vänskapens hus och Paulos cellotävling i november där orkestern i semifinalen ackompanjerade de klassiska konserter som tävlingsdeltagarna hade valt ut samt den för alla obligatoriska celloversionen av Krzysztof Pendereckis konsert för altviolin.

“Tero Latvala fick toppinstrument
och boja runt foten”
(Wieteri 4/002)

Tapiolagruppen köpte en violin byggd i Neapel av Nicolo Gagliano 1751 och ställde den till konsertmästare Tero Latvalas förfogande. Orkestern fick under året också en ny post när Meri Englund blev alternerande första konsertmästare. Sinfonietta gjorde under höstsäsongen två framgångsrika turnéer: Stråkarna turnerade tillsammans med Jaakko och Pekka Kuusisto i fem städer i Finland och uppförde J.S. Bachs violinkonserter. Samtidigt reste 14 av orkesterns musiker till Storbritannien för att delta i uppförandet av Kimmo Pohjonens tvärkonstnärliga Kalmuksymfoni i London och i fyra andra städer. Pohjonen uppträdde själv som dragspelssolist.

Kompositören Kimmo Pohjonen som ackordeonsolist i KalmukkisinFonia.

2003

”Ny sittordning”
(Samuli Tiikkaja HS 5.10.)

Under året inträffade olika omställningar och förnyelser: Tapiola Sinfoniettas violingrupper flyttades till var sin sida av scenen, Olli Mustonen blev dirigent vid sidan av Jean-Jacques Kantorow och musikermedlemmarna i ledningsgruppen byttes ut; från hösten fattades de konstnärliga besluten av intendenten tillsammans med Harri Mäki och Jaakko Luoma. På hösten färdigställdes en ny konsertplats, Sellosalen, där Sinfonietta höll både orkester- och kammarmusikkonserter.

”Tapiola Sinfonietta nöjd vid återkomsten
Orkesterns intendent Satu Angervos bedömning är att Europaturnén satte igång en länge
emotsedd utveckling mot mer internationell verksamhet”
(Kari-Otso Nevaluoma LV, 16.3).

Tillsammans med sångerskan Ute Lemper och dirigenten John Storgårds gjorde Sinfonietta en lyckad turné med 11 konserter i Tyskland, Österrike, Italien och Spanien. I programmet ingick Sibelius, Lindberg, Mozart och Beethoven samt sånger av Weill, Brel, Piazzolla, Eisler och Lemper. En annan turné gick till Baltikum där Sinfonietta under ledning av Olli Mustonen uppförde fyra konserter med sina egna konsertmästare och Pekka Kuusisto som solister.

Under året uruppfördes bl.a. Iiro Rantalas pianokonsert på April Jazz och Markus Fagerudds Operation PLUTO, som ”frammanade vilda utrop” bland publiken på barnkonserterna i oktober.

I det genomsnittliga antalet besökare noterades nytt rekord och antalet sålda abonnemang ökade under både våren och hösten.

Operation PLUTO i Tapiolasalen. Foto: Tapiola Sinfonietta

2004

”Efter det här känns ingenting längre som någonting
Tapiola Sinfonietta och Pekka Kuusisto bjöd på Mozart”
(Kuhmolainen 30.1.)

Orkestern turnerade i åtta orter i hemlandet med Schubert, Sibelius och två violinkonserter av Mozart. Solist var Pekka Kuusisto och konsertmästare Meri Englund.

Sinfonietta beviljades ett specialstöd på 100 000 euro av centralen för främjandet av utövande finsk tonkonst ESEK för projektet Symphonie Nouveau (produktionen genomfördes under namnet Symfoniska Fantasier). I Sellosalen etablerades celloserien och kammarmusikserien. Tillsammans med Esbo arbetarinstitut utvecklades Klassikerklubben som tillförde djup till konserterna i Sellosalen.

Konsertmästare Tero Latvala lämnade orkestern och övergick till Villmanstrands stadsorkester.

”Very highly recommended”
(Classics Today.com 8.10.)

En ny skiva med arior av Mozart tillsammans med Soile Isokoski och Peter Schreier bemöttes med rikliga lovord både hemma och i utlandet. Under året utgavs två skivor till: Pacius Prinsessan av Cypern och Sjostakovitj/Barsjajs två kammarsymfonier. Gästande solister och dirigenter var bl.a. Soile Isokoski, Peter Schreier, HK Gruber, Paavo Berglund, Steven Isserlis, Ana Chumachenko, Ton Koopman, Leonidas Kavakos och Martin Fröst.

I konsertmästaren Tero Latvalas (till vänster) och cellisten Janne Aaltos händer passar förutom instrumentet även hockeyklubban. Foto: Tapiola Sinfonietta

2005

”Inget bandbrus
Tapiola Sinfoniettas blåsare angav takten
för de gamlas dans i gymnasiet Leppävaaran lukio”
(Inna Perheentupa, LV 20.2.)

Levande musik på de gamlas dans blev en omedelbar succé. Det handlade om dans också i årets största samarbete med Finlands Nationaloperas balett. Produktionen Kivi, yö ja miljoona suudelmaa (Stenen, natten och en miljon kyssar; Dawson, Kylián och Saarinen) uppfördes på operan tio gånger under ledning av Jan Söderblom. Årets barnkonsert var ”Noita joka halusi oppia laulamaan” (Häxan som ville lära sig sjunga), där Tarja Nyberg uppträdde som talande och sjungande häxa tillsammans med blåsarna. I samarbete med Musica nova ordnades evenemanget VarjoNova som presenterade verk av unga tonsättare från Esbo.

”Fräschör och fartens tjusning
Olli Mustonen och Tapiola Sinfonietta slog hastighetsrekord”
(Samuli Tiikkaja, HS 18.12.)

Olli Mustonen och Jean-Jacques Kantorow fortsatte som Tapiola Sinfoniettas ordinarie dirigenter. Som gästdirigenter uppträdde bl.a. Andris Nelsons, Paavo Berglund, Kees Bakels och Okko Kamu. Orkestern gästspelade på olika musikfestivaler och uppträdde på två konserter i Nådendal: tillsammans med Vladimir Ashkenazy uppfördes pianokonserter av Mozart och Beethoven och på den andra konserten hördes bl.a. Krzysztof Pendereckis Serenad för stråkorkester och flöjtkonsert under ledning av tonsättaren och med Mikael Helasvuo som solist.

Orkesterns lägre stråkar under en repetition: Janne Saari (till vänster), Mikko Pitkäpaasi, Riitta Pesola, Panu Pärssinen, Jukka Kaukola. Foto: Tapiola Sinfonietta

2006

”Malmsténs gripande ABC-bok”
(Hannu-Ilari Lampila, HS 10.9.)

Tapiola Sinfonietta uppförde i samarbete med Nationaloperan en konsert sammanställd av barnlåtar av Georg Malmstén i Almisalen och i Esbo. Detta storprojekt för hösten dirigerades av Jyri Nissilä och som solister uppträdde Eija Ahvo, Matti Salminen och Thelma Romu. Orkestern övergav det långvariga konceptet med två dirigenter och i stället inleddes samarbetet med tre konstärliga partner, Stefan Asbury, Pekka Kuusisto och Olli Mustonen. Också på den administrativa sidan blev det maktskifte: Satu Angervo lämnade sitt uppdrag och ny intendent från augusti blev Hanna Kosonen.

”Pekka Kuusisto spelar Sibelius mitt i prick
På Pekka Kuusistos och Tapiola Sinfoniettas nya skiva lyckas allt”
(Jukka Isopuro, HS 12.6.)

Under året utkom hela fem skivor av vilka särskilt skivan med Sibelius Humoresker och Serenader tillsammans med Pekka Kuusisto samlade beröm.

Orkestern medverkade starkt i att fira 250-årsjubiléet av Mozarts födelse: programmet upptog Requiem, uvertyrer och symfonier samt Mozarts samtliga blåsarkonserter utan dirigent med orkesterns blåsare som solister. Under året gjorde orkestern också rikligt med uruppföranden: i Tapiolasalen hördes bl.a. Kimmo Hakolas Song of Songs och på turnén i Frankrike uruppfördes Uljas Pulkkis Konsert för valthorn och orkester. Utöver i Frankrike turnerade Sinfonietta i Tyskland där man under ledning av Olli Mustonen gav konserter i Köln, Kassel och Bietigheim-Bissingen.

2007

“Tjosan hoppsan
Tapiola Sinfonietta ger arbetet som orkestermusiker nya dimensioner”
(Eija-Riitta Airo-Karttunen, Kainuun Sanomat 9.2.)

Produktionen Symfoniska Fantasier, som fick ESEKs specialbidrag, genomfördes med konserter i Esbo och på en Finlandsturné i fyra städer. Pekka Kuusisto, Anna-Mari Kähärä, Kirmo Lintinen samt konstnärer i många genrer gjorde tillsammans med Tapiola Sinfoniettas mångsidiga musiker succé med ett konstövergripande verk. För att nå en ung publik utarbetades en kulturpedagogisk plan och på webbplatsen öppnades särskilda sidor för ungdomar under rubriken Nuorten Kamari. Orkestern fick rikligt med positiv publicitet i början av året genom att uppträda i programmet Iirottelua på TV 1. Internationellt skördades beröm för en skiva med Saint-Saëns, som i mars valdes till månadens skiva av BBC Music Magazine och korades bland de tio bästa inspelningarna av tidskriften Gramophone.

“Gamla och nya tiders spelmän firar
Tapiola Sinfonietta utstrålar stolthet”
(Jukka Isopuro, HS 9.9.)

Sinfonietta inledde 20-årsjubileumssäsongen genom att med Pekka Kuusisto som konsertmästare spela bl.a. P.H. Nordgrens cellokonsert, som orkestern förra gången uppförde på den första egentliga konserten i orkesterns historia. Båda gångerna uppträdde Marko Ylönen som solist. I programmet för jubileumssäsongen ingick stora verk som Berlioz Fantastiska symfoni. Till minne av Sibelius uppfördes sjätte symfonin och Tapiola och i slutet av året hördes Bachs Johannespassionen och Juloratoriet. Orkesterns intendent var Helena Värri. Orkestern fick en ny konsertmästare när Janne Nisonen valdes att jobba jämsides med Meri Englund.

Jukka Rantamäki (till vänster) och Timo Holopainen i första maj-stämning. Foto: Tapiola Sinfonietta

2008

”- Ända sedan orkestern grundades har Sinfonietta omutligt och målmedvetet utvecklat sig själv
och sin kompetens nationellt och internationellt och blivit en känd och ansedd orkester.”
(Esbo kulturnämnd i motiveringarna till kulturpriset år 2008)

År 2008 firades ett dubbelt jubileum, då Tapiola Sinfonietta fyllde 20 år och Esbo stad 550 år. Orkestern fick Esbo kulturpris, och i motiveringarna till priset nämndes speciellt det målmedvetna arbetet med att utveckla kompetensen. Under festkonserten dirigerades orkestern av Jorma Panula, som ansvarade för att inleda verksamheten, och Jean-Jacques Kantorow, som hade en stor betydelse för att utveckla orkesterns klangliga identitet. Under jubileet uppträdde Tapiola Sinfonietta även på flera av stadens publikevenemang, som till exempel stadsdirektörens självständighetsfest för 2700 fjärdeklassister och Finlands största gammeldans med 1500 gymnasiestuderande från Esbo. Orkesterns kammarensembler uppträdde i flera servicehus, och kammarmusik spelades även i muséet för modern konst EMMA, där musikerna framförde musik de själva valt inför 20 konstverk som inspirerat dem. En viktig händelse under Tapiola Sinfoniettas jubileumsår var även framförandet av Beethovens nionde symfoni tillsammans med Tapiola Kammarkör under ledning av dirigenten Olli Mustonen. Publiken strömmade till jubileumsårets konserter, och försäljningsrekordet för abonnemang överskreds med en fjärdedel och publikmedeltalet ökade.

-” Framförandet av Owen Wingrave var förstklassigt.
Under ledning av Stefan Asbury spelade Tapiola Sinfonietta i enlighet med sitt anseende – den här kvaliteten håller vilken internationell jämförelse som helst.”
(Matti Lehtonen Turun Sanomat 6.4)

”- I sviten av framföranden av Lindbergs violinkonsert är Tapiola Sinfoniettas och Pekka Kuusistos lätta men trots det ställvis till mahlerska proportioner växande framförande en helt egen framgångshistoria.”
(Annamari Salmela HS 30.11)

Vokalverken hade en betydande roll i säsongens program. Veli-Matti Puumalas opera Anna Liisa uruppfördes på Alexandersteatern under Helsingfors festspel i samarbete med Musikteatern Kapsäkki. Benjamin Brittens opera Owen Wingrave framfördes för första gången i Finland i konsertversion i Tapiolasalen, och under KuoroEspoo-festivalen framfördes Michael Tippetts oratorium A Child of Our Time tillsammans med Helsingfors filharmoniska kör. Under jubileumsåret inleddes KULPS!, Esbo stads kultur-, idrott- och biblioteksprojekt för barn och ungdomar. Tapiola Sinfonietta deltog genom att framföra musik av Jukka Linkola vid Snödrottningen-konserten under barnfestivalen Vänskapens hus. Vid en annan barnkonsert framfördes Georg Malmsténs älskade barnsånger, och de spelades även in på skiva.

2009

”- Tapiola Sinfonietta följer Mustonens tilltag extremt noggrant,
med en enhetlig klang, resultatet av många års samarbete.”
(Kare Eskola, YLE Radio 1, 22.10)

”- Träblåsarna fortsätter sin fantastiska prestation,
och ”vaggvisan” i Adagio espressivo var manna för melodiker.”
(Annamari Salmela HS 25.1)

Orkestern gjorde en konsertresa till Tyskland under ledning av pianisten och dirigenten Olli Mustonen och spelade in Beethovens pianokonserter nr 4 och 5 tillsammans med honom. Säsongens övriga skivinspelningar var Carl Maria von Webers symfonier nr 1 och 2 samt hans verk för fagott och orkester, med stämledaren för orkesterns fagottsektion Jaakko Luoma som solist. På skivan Bizarre Bazaar publicerades melodier från världens olika musikkulturer med klarinettisten Kari Kriikku som solist. Flera av orkesterns egna musiker, flöjtisterna Hanna Juutilainen och Heljä Räty, klarinettisterna Harri Mäki och Asko Heiskanen samt violinisten Janne Nisonen och cellisten Riitta Pesola uppträdde som solister på abonnemangskonserterna.
Esbo kulturcentrum fyllde 20 år och Tapiolasalen har varit orkesterns hemsal ända sedan öppningskonserten 21.5.1989.

”- Kalevi Ahos andra kammarsymfoni är musik för en virtuos stråkorkester
och passar bra för Tapiola Sinfoniettas stråkar och dirigenten Stefan Asbury.”
(Samuli Tiikkaja HS 5.4)

”- Kuusistos arrangemang var en liten stråksektions stora mirakel.
Musikernas karisma var avväpnande.”
(Annamari Salmela HS 1.2)

Konsertsäsongen bjöd på tre uruppföranden. Riikka Talvities gitarrkonsert Bow-wow med Petri Kumela som solist, Marzi Nymans elgitarrkonsert i vilken tonsättaren själv framförde solopartiet samt ??

Tapiola Sinfonietta fortsatte KULPS!-publikarbetet med skoleleverna i Esbo. Under konserten ”En titt på orkestern” med tillhörande verkstäder bekantade andraklassister sig med klassisk musik. Verkstäder och skolkonserter arrangerades även för 1400 fjärdeklassister som fick höra violinist-dirigenten Pekka Kuusistos orkesterarrangemang av Jonna Tervomaas sånger. Hon uppträdde även som sångsolist. Under Esbodagen uppträdde Tapiola Sinfonietta för kunderna i köpcentret Sello.

2010

”- Man blev inspirerad på nytt av Beethovens Egmont-uvertyr.
Stråkarna hade klös, blåsarkörerna var förlösande och smekande och fanfarerna klingade segervilligt. Resultatet var ett klangmässigt differentierat och vitalt framförande.”
(Hannu-Ilari Lampela HS 14.11)

 

”- Tapiola Sinfonietta har mognat
till huvudstadsregionens mest intressanta orkester.”
(Amfion 25.8)

Den schweiziske dirigenten Mario Venzago inledde som ny konstnärlig partner och Lotta Wennäkoski valdes till Tapiola Sinfoniettas första säsongtonsättare. Under Helsingfors festspel framförde orkestern Sibelius alla symfonier under ledning av Leif Segerstam i Universitetets solennitetssal. Mer Sibelius framfördes vid ett gästspel i Eremitaget i S:t Petersburg, med fagotternas stämledare Jaakko Luoma som solist och Oleg Snetkov som dirigent. I början av året gästades orkestern av fem musiker från Berlins filharmoniker, som var stämledare och solister vid en abonnemangskonsert.
I december genomförde Tapiola Sinfonietta ett unikt samarbetsprojekt tillsammans med den spanska skuggdockteatergruppen La Tía Norica, då man framförde Manuel de Fallas dockteateropera Mäster Pedros altarskåp två gånger i Tapiolasalen.

”- Musiken i dockoperan är en utsökt blandning
av Fallas egen stil med lätta men intensiva spanska dansrytmer…”
(Hannu-Ilari Lampila HS 5.12)

”- I Brahms mörka serenad var de lägre stråkarna som en mjuk gräsmatta,
över vilken träblåsarna lyste klart, som blommor i olika färger.”
(Hannu-Ilari Lampila HS 9.5)

Den nya serien Kammarmusik i herrgårdar inleddes och bjöd åhörarna på upplevelser i intima och stämningsfulla miljöer. Publiken fick även bekanta sig med orkesterns arbete på ett nytt sätt när abonnemangskonserternas generalrepetitioner blev öppna. Konserten Genväg till operan gav åhörarna en väg in i operans värld genom Mozarts arior. KULPS!-konserterna fortsatte med konserten Nordiska toner, där violinist-dirigenten Pekka Kuusisto dirigerade Tapiola Sinfonietta med kontrabasens stämledare Panu Pärssinen som solist.
Under Konstkittling, den nya kulturfestivalen för barn och unga, framförde orkestern Francis Poulencs musiksaga Sagan om Babar, med Kurt Kopecky som dirigent och Martti Suosalo som berättare.

2011

”- Det fanns inga spår av ineffektivitet i Tapiola Sinfoniettas konsert.
Artisterna och kompositörerna sprudlade av ungdomlighet, livslust och en energi som bröt bojor.”
(Jukka Isopuro, HS 24.10.)

Den unge dirigenten Santtu-Matias Rouvali började som ny konstnärlig partner, och under sin första konsert lyfte han orkestern till nya höjder i Beethovens sjunde symfoni. På programmet stod även musik av den nye säsongstonsättaren Sampo Haapamäki.
Orkestern långvarige konstnärlige ledare och dirigent Jean-Jacques Kantorow utnämndes till hedersdirigent. Sinfoniettas karaktäristiska klang kom till just under hans period (1993-2006), och en tredjedel av Tapiola Sinfoniettas skivinspelningar har gjorts under ledning av Kantorow.
Orkestern sålde fler abonnemang än någonsin tidigare. Det under spänning efterlängtade nya Musikhuset i Helsingfors invigdes i augusti, och orkestern gav där två konserter med samma program som vid abonnemangskonserterna i Tapiolasalen. Den första av dem leddes av Jean-Jacques Kantorow och solister var Nancy Zhou (violin), Harri Mäki (klarinett) och Asko Heiskanen (bassetthorn). Den andra konsertens solister var Mark Padmore (tenor) och Pekka Kuusisto (violin), som även ledde konserten.

”- Stefan Asbury och Tapiola Sinfonietta sög in åhöraren i ögat på en ilsket brusande och dånande storm,
i vilket allt myllrade omkring i vilda virvlar.”

(Hannu-Ilari Lampila, HS 5.2.)

Finlandspremiärer var Wolfgang Rihms över en timme långa orkesterverk Jagden und Formen, som framfördes vid Musica nova Helsinki-festivalens öppningskonsert, samt orkesterns beställningsverk, konserten Impossible Things för violin och tenor av den amerikanske tonsättaren Nico Muhly, med Pekka Kuusisto och Mark Padmore som solister.
Musik för barn och unga har alltid varit en viktig del av orkestern verksamhet. I konserten Mästare och gesäller fick Tapiolas unga symfoniker öva under ledning av orkesterns musiker och uppträda tillsammans med Tapiola Sinfonietta under ledning av Dima Slobodeniouk. Konsertmästare Jukka Rantamäki valdes till Géza Szilvays efterträdare som dirigent för Helsingin Juniorijouset (Helsingfors Juniorstråkar).

2012

”- …musikerna från Skandinavien släppte lös ett verkligt explosivt briljant klangfyrverkeri.
(Rudolf Wesner, Bietigheimer Zeitung 17.2.)

År 2012 firade Tapiola Sinfonietta sitt 25-årsjubileum. Hälften av musikerna hade varit med ända sedan orkestern grundades, och denna kontinuitet kunde man höra såväl i orkesterns klang som i det mycket lovprisade slipade samspelet. Jubileumsårets konserter intresserade publiken och försäljningen av abonnemang slog nytt rekord med över 600 sålda abonnemang.
Veli-Matti Puumala valdes till ny säsongstonsättare. Till jubileumsårets program hörde även en turné i Tyskland, Österrike och Italien under ledning av dirigenten Mario Venzago samt orkesterns stråkars inrikesturné till Torneå, Rovaniemi, Ylivieska och Kaustby under ledning av violinist-dirigenten Pekka Kuusisto. Solister under inrikesturnén var förutom Pekka Kuusisto även Eeva Koskinen-de Waal (violin) och Riitta Pesola (cello). Stämledaren för orkesterns klarinetter Harri Mäki valdes till konstnärlig ledare för Crusellveckan och vid gästspelet på Crusellveckan framförde sopranen Soile Isokoski som Tapiola Sinfoniettas solist fem lieder av Schubert i arrangemang av kompositören Jouni Kaipainen.

”- Avsaknaden av dirigent gav upphov till en alert växelverkan
och gav spelsessionen en energisk och fräsch lyster.”
(Hannu-Ilari Lampila, HS 16.9.)

 Orkestern framträdde utan dirigent vid ett flertal konserter, och vid en konsert i Musikhuset i september spelade fem musiker från Berlins filharmoniker i orkesterns led. I Musikhuset framfördes även Schönbergs Verklärte Nacht, i vilken Jorma Uotinen uruppförde sin egen danskoreografi tillsammans med två andra dansare.

 Till programmet på barnens Konstkittlingsfestival hörde konserten Rarerare med vänner, under vilken elever från lågstadiets andra årskurs framträdde som orkesterns solister i Musikhuset på instrument de själva byggt i verkstäder. Verket var komponerat av Minna Leinonen och Tapiola Sinfonietta dirigerades av Santtu-Matias Rouvali. Konserten genomfördes i samarbete med Utbildningsministeriet och Helsingfors festspel. Den första gränsöverskridande Marzimusik-konserten tillsammans med gitarristen, sångaren och tonsättaren Marzi Nyman gjordes i mars. Solist var valthornens stämledare Tero Toivonen.

På Orgelnatt och Aria-festivalen uruppfördes arrangemanget för orgel och orkester av Charles Maria Widors Orgelsymfoni nr 9. Dirigent var Santtu-Matias Rouvali och solist Kalevi Kiviniemi. Till skivinspelningarna hörde bl.a. Kalevi Ahos tre kammarsymfonier.

2013

“- Tapiola Sinfonietta imponerar publiken
med ett nära samarbete på hög nivå och en perfekt samklang.”

(Feyian Jia, Music Weekly 11.12.)

Tapiola Sinfoniettas 25-årsjubileumssäsong, som inletts under föregående konsertsäsong, kulminerade i festveckorna 5-21.4.2013, då alla slag av konserter stod på programmet: orkesterkonserter, öppna generalrepetitioner, kaffekonserter på eftermiddagen, kammarmusik och konserter för hela familjen.

 Fribiljetter till dessa konserter erbjöds till alla 25-åriga esbobor samt esbobor födda år 1925. Dirigent-solist vid konserten i Tapiolasalen 5.4 var sopranen Barbara Hannigan, och efter konserten arrangerades en festmottagning för inbjudna gäster. I samband med 25-årsjubiléet ordnades en utställning i Esbo kulturcentrum med Tapiola Sinfoniettas fagottist-bildkonstnär Bridget Allaire-Mäkis porträtt av orkesterns musiker och administrativa personal.

Gitarristen och tonsättaren Marzi Nyman började som ny konstnärlig partner och orkester gjorde två utrikesturnéer, den första av dem till Tyskland med dirigenten Mario Venzago och pianisten Lauma Skride som solist. Vid Kinaturnén i december var solisterna sopranen Virpi Räsänen, den i Hong Kong födde cellisten Trey Lee samt förste konsertmästaren Janne Nisonen, som även ledde konserterna. En av konserterna i Hong Kong sändes i TV och nådde uppskattningsvis en publik på 4 miljoner tittare.

I hemlandet gästspelade Tapiola Sinfonietta på Crusellveckan och började tillsammans med Finlands nationalopera delta i arrangemangen av festivalen Musica nova Helsinki som en av huvudarrangörerna. Festivalkonserten i februari dirigerades av tonsättaren Magnus Lindberg. På konsertprogrammet stod hans verk Jubilees och Finlandspremiären Souvenir samt säsongstonsättaren Veli-Matti Puumalas kontrabaskonsert Taon, med stämledaren för Tapiola Sinfoniettas kontrabasar Panu Pärssinen som solist. Puumalas kammarorkesterverk Tears uruppfördes vid en konsert dirigerad av Hannu Lintu i Tapiolasalen i mars. Ett annat uruppförande var Kirmo Lintinens klarinettkonsert, med orkesterns stämledare Harri Mäki som solist medan Pekka Kuusisto ledde orkestern.

”- Musikernas tekniska kunnande lämnade inget alls att önska,
och de var även mycket fördjupade i musiken.”

(Nürnberger Nachrichten 26.1.)

 Orkestern deltog i två tvärkonstnärliga produktioner. Som en del av Helsingfors festspel framfördes Mozarts Don Giovanni i samarbete med New Generation Opera på Alexandersteatern. Föreställningen utnyttjade videoskärmar och videomaterial filmat i realtid med telefonkameror på scen. Dirigent var Ville Matvejeff och regissör Erik Söderblom. Vid en abonnemangskonsert i Tapiolasalen framförde Pieni suomalainen balettiseurue (Det lilla finländska balettsällskapet) Ville Valkonens danskoreografi ”Seitsemän” (Sju) till Sibelius sjunde symfoni. Dima Slobodeniouk dirigerade konserten.

 I duon Igudesman & Joos produktion Big Nightmare Music förenades scenkomedi och musik. Showen framfördes av violinisten Aleksey Igudesman och pianisten Hyung-ki Joo tillsammans med gitarristen Marzi Nyman och Tapiola Sinfonietta i Sellosalen. I denna produktion visade Sinfoniettans violinister prov på sin förmåga att spela och dansa samtidigt.

Tapiola Sinfoniettas skivinspelning av Magnus Lindbergs verk var en av kandidaterna till årets skiva i Frankrike. Skivan inkluderar Lindbergs första violinkonsert med Pekka Kuusisto som solist och dirigent samt orkesterverken Souvenir och Jubilees under ledning av tonsättaren själv.

2014

”- Musikens förlopp var färggrant och virtuost sprakande.
Blåsarna lyste och den lilla stråksektionen klingade smidigt enhetligt.”

(Hannu-Ilari Lampila HS 24.9.)

 Den ryskfödde pianisten Alexander Melnikov valdes till ny konstnärlig partner och Marzi Nyman, som hade påbörjat sin period som partner ett år tidigare, fick ta emot Esbo kulturpris. Valthornens stämledare Tero Toivonen slutförde sin konstnärliga doktorsexamen vid Sibelius-Akademin. Dess skriftliga avhandling behandlade orkestermusikern i rollen som publikarbetare, och var på så vis en del av Tapiola Sinfoniettas långvariga arbete inom publikarbetet. Helena Värri började arbetet som orkesterns intendent i början av mars.

 Osmo Vänskä, orkesterns konstnärlige ledare åren 1990-1992, återvände som dirigent för orkestern efter en paus på över tio år. Han dirigerade Beethoven vid en slutsåld konsert, där solist var pianisten Jevgenij Sudbin. Beethoven stod på programmet även under orkesterns Nylandsturné till Träskända och Sibbo, med konsertmästaren Janne Nisonen som dirigent och violinisten Réka Szilvay som violinsolist. Janne Nisonen sökte in till magistersprogrammet i orkesterledning och debuterade som dirigent för Helsingfors stadsorkester i augusti.

Den unga venezuelanska dirigentbegåvningen Rafael Payare segrade i den internationella Malko-dirigenttävligen år 2012 och dirigerade orkestern i september. En försmak av Sibelius kommande 150-årsjubileum presenterades vid en konsert med musik av förutom Sibelius och Nordgren även traditionell runosång av Ilona Korhonen samt spelmansmusik från Kaustby. Ledare och violinsolist var Pekka Kuusisto, som även spelade tillsammans med musiker ur Järveläs spelmanssläkt.

 ”- Denna blixtsnabba version lämpar sig inte för traditionalister
som föredrar ett vördnadsfullt förhållningssätt till Bruckner, som hos Klemperer, Barbirolli eller praktiskt taget vem som helst annan, men den kommer garanterat att ställa den konventionella uppfattningen om hur verket skall spelas på ända. I högsta grad rekommenderad för Brucknerianer med ett öppet sinne.”
(Blair Sanderson AllMusic Review 11.11.)

 ”- Soloinstrumenten i Haapamäkis Conception är kvarttonstegsackordeon och kvarttonstegsgitarr.
Men även hela orkestern spelar hela tiden kvarttonsteg. Musikernas insats var heroisk. Vad skulle kunna utgöra en lika stor utmaning? Möjligen att skida till sydpolen i simbyxor.”
(Jukka Isopuro HS 27.4.)

 Mario Venzagos livfulla och med traditionen brytande Brucknerinspelning delade starkt recensenternas åsikter och även säsongens uruppföranden gjorde öppningar åt nya håll. Sampo Haapamäkis dubbelkonsert Conception bjöd på musik baserad på kvarttonsteg. Solister på specialbyggda instrument var Veli Kujala (1/4-tonstegsackordeon) och Juuso Nieminen (1/4-tonstegsgitarr), dirigent var Hannu Lintu. I Lotta Wennäkoskis verk Jong kombinerades musiken med nycirkus. Verket framfördes på Cirkofestivalen med jonglören Sakari Männistö som solist och Tomas Djupsjöbacka som dirigent.

 Det traditionella arbetet med att introducera musiken för nya generationer av lyssnare fortsatte i samarbete med barnens konstfestival Konstkittling. Tapiola Sinfonietta framförde under festivalen den berättande barnkonserten ”Kattkejsaren och apelsinmånen”, med musik av Timo Klemettinen till texter av Tuula Korolainen. Solister var Esbo musikinstituts musiklekskolas lärare Ulla Piispanen (sång) och Tarja Luoma (sång) samt Sinfoniettas sjungande kontrabasist Matti Tegelman. Konserten dirigerades av József Hárs.

 

 

2015

”- Jag måste lyfta på hatten, två gånger: åt Vänskä för att han omutligt går sin egen väg, vilket leder till unika slutresultat. Och åt Tapiola Sinfonietta för att orkestern överträffat sig själv.” Annamari Salmela HS 20.12.2015

 

”- Tapiola Sinfoniettas musiker var personer som gav sitt eget uttryck åt symfonins rika textur. Jag har aldrig tidigare hört så vågade och moderna versioner av de himlastormande blåsarpassagerna i finalens fugastorm.” Jukka Isopuro HS 30.5.2015

 

Orkesterns utrikesturnéer fortsatte i januari med ett gästspel vid Seoul International Music Festival i Sydkorea. På programmet stod verk av Sibelius, Beethoven och Schubert. Solister var Ju-Young Baek (violin), Na-Young Baek (cello) och Ralf Gothóni, som även dirigerade orkestern.

 

Abonnemangskonserterna i Tapiolasalen fick utmärkta recensioner, och Tapiola Sinfonietta dirigerades av bl.a. Minnesotas orkesters chefdirigent Osmo Vänskä med Jevgenij Sudbin som solist. Sopranen Anu Komsi var solist vid konserten som dirigerades av Antonello Manacorda.
Sibelius 150-årsjubileum syntes i orkesterns program. I januari framfördes orkesterversionen av operan Jungfrun i tornet samt musiken till balettpantomimen Scaramouche, bägge i nya orkesterarrangemang av dirigenten Tuomas Hannikainen och det senare även med en filmvisualisering av en arbetsgrupp med bl.a. Hannikainen och videokonstnären Marikki Hakola.

 

”-…på den nästintill mörka scenen pulserade den magiska dialogen mellan bild och musik.” Auli Särkiö Rondo Classic 12.11.2015

 

“- Denna inspelning (…) känns tät och spännande (…). Helena Juntunen är enastående i titelrollen, såväl röstmässigt som emotionellt, och Jorma Hynninen gör mycket av rollen som hennes komprometterade far (…) Anna Liisa är något alldeles speciellt och förtjänar en stor spridning utanför sitt eget hemland. Mike Ashman, Gramophone, september 2015, ‘Editor’s Choice’

 

”- Under ledning av Jan Söderblom klingar Tapiola Sinfonietta öppet och mångfacetterat, och energin pyr även i de mer stillsamma partierna.” Samuli Tiikkaja HS 19.8.2015

 

Veli-Matti Puumalas opera Anna Liisa från slutet av 90-talet fick till slut den inspelning den förtjänade, då Tapiola Sinfonietta spelade in verket som en studioinspelning för Ondine. Kritikerna ansåg allmänt att inspelningen var en kulturgärning och skivan var en av kandidaterna till årets skiva i den australiensiska musiktidningen Limelight.

 

Kammarmusikserien Konstnärer i närbild bytte namn till Stunder, och konserternas tidpunkt flyttades från torsdag kväll till söndag eftermiddag. Under seriens första konsert i Sellosalen projicerades målningar av Tapiola Sinfoniettas fagottist Bridget Allaire-Mäki som inspirerats av konsertens verk.

2012-2016

 

2012

 

2013

“- Tapiola Sinfonietta imponerar publiken med ett nära samarbete på hög nivå och en perfekt samklang.” Feyian Jia, Music Weekly 11.12.2013

Tapiola Sinfoniettas 25-årsjubileumssäsong, som inletts under föregående konsertsäsong, kulminerade i festveckorna 5-21.4.2013, då alla slag av konserter stod på programmet: orkesterkonserter, öppna generalrepetitioner, kaffekonserter på eftermiddagen, kammarmusik och konserter för hela familjen.Fribiljetter till dessa konserter erbjöds till alla 25-åriga esbobor samt esbobor födda år 1925. Dirigent-solist vid konserten i Tapiolasalen 5.4 var sopranen Barbara Hannigan, och efter konserten arrangerades en festmottagning för inbjudna gäster. I samband med 25-årsjubiléet ordnades en utställning i Esbo kulturcentrum med Tapiola Sinfoniettas fagottist-bildkonstnär Bridget Allaire-Mäkis porträtt av orkesterns musiker och administrativa personal.

 

Gitarristen och tonsättaren Marzi Nyman började som ny konstnärlig partner och orkester gjorde två utrikesturnéer, den första av dem till Tyskland med dirigenten Mario Venzago och pianisten Lauma Skride som solist. Vid Kinaturnén i december var solisterna sopranen Virpi Räsänen, den i Hong Kong födde cellisten Trey Lee samt förste