Webbkonsert: Serenad för våren

torsdag 13.5.2021 19.00 Webbkonsert
YouTube
torsdag 13.5.2021 19.00 YouTube

Tarmo Peltokoski debuterar som Tapiola Sinfoniettas dirigent vid säsongens avslutningskonsert. Han är känd även som pianist och tonsättare. År 2018 valdes han till årets unga musiker av Pro Musica-stiftelsen.

Konsertens program bjuder på Sebastian Fagerlunds Partita för stråkar och slagverk, ett verk med mytiska stämningar, samt Johannes Brahms Serenad för orkester nr 2, som hör till Brahms mest varmhjärtade verk.

Webbkonsert på Tapiola Sinfoniettas YouTubekanal 13.5.2021 kl. 19.

Artister

Program

Sebastian Fagerlund

Partita

Ett avgörande ögonblick i Sebastian Fagerlunds karriär inföll i samband med klarinettkonserten (2005-06). Han hade visserligen komponerat fina verk redan innan dess, men i detta verk hittade han den grund för uttrycket som även hans senare produktion rätt långt vilar på. Typiskt för hans musik är stilistiska impulser hämtade från ett brett område, som han har fusionerat till ett tätt och dramaturgiskt effektivt tonspråk.

Partita för stråkar och slagverk färdigställdes kort efter klarinettkonserten under åren 2007-2009. Till skillnad från många av Fagerlunds verk ligger tonvikten på långsam musik, som dominerar de yttersta satserna i det tresatsiga verket. Satsernas titlar antyder att verket trots sitt neutrala namn har en stark mytisk laddning. Detta förstärks av de tre slagverkspartierna, i vilka ingår ett mångsidigt urval av instrument av olika slag.

Den inledande satsen Cerimonia (Ceremoni) – med beteckningen ”Misterioso” – inleds som ett mystiskt klangfält med långsam andning, där slagverkens inslag bidrar med en egen ritualistisk känsla. De långa melodierna som stiger ur det låga registret för mot höjdpunkten, ur vilken den mittersta satsen Risonanza (Resonans) bryter fram utan paus. Den domineras av en skarpt pulserande kinetisk energi, som ställvis blir allt skörare och närmar sig tystnadens gränser men mot slutet blir en schamanistisk rytmisk puls.

Den avslutande satsen Preghiera (Bön) för oss djupt mot mysteriet. Satsen färgas av solostämmornas introverta meditationer, färgade av musik från Mellanöstern, likt ensamma sökande själar invid det som står bortom orden. Satsen har en stark rymdkänsla och avslutningen strålar av ett klart ljus, som om den stod bortom den vardagliga tillvaron.

Kimmo Korhonen

Johannes Brahms

Serenad för orkester nr. 2 i A-dur op. 16

Under åren 1857-59 arbetade den unge musikern Brahms några månader varje år vid det lilla furstehovet i Detmold. Förutom sina andra plikter fick han dirigera den lokala hovorkestern och fick god praktisk erfarenhet av orkesterns möjligheter. Under dessa år skrev han sina första orkesterverk, den första pianokonserten samt två serenader, som delvis uppkom samtidigt.

Serenaden som verkgenre var ett ovanligt val i mitten av 1800-talet. Serenaden och dess nära släkting divertimentot hade haft sin guldålder i slutet av 1700-talet, och till exempel Mozart skrev flera sådana, men under romantiken var de inte längre populära. Att han valde att komponera dem återspeglar Brahms delvis bakåt skådande ideal samt kanske även en omedveten flykt undan det symfoniska skapandet. Valet är namn är ändå såtillvida träffande att jämfört med Brahms symfonier är hans serenader mer frigjorda till sin karaktär.

Serenaden i A-dur (1859) hör till Brahms mest hjärtliga verk. Den får en egen instrumental färg genom att violinerna har utelämnats ur orkestern, vilket ger träblåsarna ett större ansvar vid presentationen av det tematiska materialet. Verket är en symmetrisk helhet i fem satser, och det för tankarna till flera av den klassicistiska periodens serenader. De yttersta satserna är snabba, den andra och den fjärde satsen är scherzot och ”Quasi Menuetto” och i mitten finns verkets allvarsamma kärna, den långsamma satsen i a-moll.

Kimmo Korhonen

Tjänster

Visa alla konserter