VID ROMANTIKENS KÄLLOR

fredag 15.10.2021 19.00 Abonnemangskonsert
Från 29/23/12 € + bokningsavgift. Biljettförsäljningen inleds 9.8.2021. Esbo kulturcentrum

Tysken Alexander Lonquich debuterar i Tapiola Sinfonietta som såväl pianist och dirigent. Konserten rör sig bakåt i tiden och börjar med ett av Anton Weberns tidiga verk, den ymnigt romantiska pianokvintetten. I Schuberts ofullbordade symfoni klingar klassiskt-romantisk poesi, medan Mozarts pianokonsert i Ess-dur avslutar konserten med strålande klassicism. 

Artister

Program

Öppna generalrepetitioner 2

Öppna generalrepetitioner i Tapiolasalen kl. 10-13.
Biljetter från 5 €, Lippupiste.
Biljettförsäljningen inleds 9.8.2021

Konsertpresentation

Konsertpresentation i Tapiolasalen kl. 18.15.-18.35.
Kimmo Korhonen presenterar kvällens konsert.

Anton Webern

Pianokvintett C-dur

Franz Schubert

Symfoni nr 8 h-moll D.759 “Den ofullbordade”

Franz Schubert (1797–1828): Symfoni nr 8 h-moll D. 759 ”Den ofullbordade”

Den wienske dirigenten och vännen av Schuberts musik Johann Herbeck mottog 1860 ett brev där en viss Joseph Hüttenbrenner berättade att hans bror Anselm ägde noter till en ofullbordad, aldrig uppförd symfoni av Schubert. Man kunde ha väntat sig att Herbeck nästan förgåtts av iver, men det tog hela fem år innan han hämtade partituret hos Hüttenbrenner i Graz. Uruppförandet skedde vid en konsert som arrangerades av Musikvännernas förening i Wien i december 1865. Sedan dess har Schuberts symfoni h-moll varit en av världens mest kända och älskade symfonier.
Schubert hade arbetat med verket i oktober och november 1822 och fullbordat de två första satserna. Därefter hade han börjat skriva ett scherzo. Av detta finns de nio första takterna kvar orkestrerade, men som komplett utkast (i klaverutdrag) finns hela första delen fram till trion och ytterligare 16 takter av trions melodilinje.
Det har aldrig klarlagts varför Schubert lämnade symfonin ofullbordad. Han har visserligen lämnat flera andra cykliska verk ofullbordade, även symfonier. Efter sjätte symfonin (1818) började han åtminstone fyra gånger skriva en ny symfoni, men först det femte försöket ledde till ett fullbordat verk, den s.k. stora C-dursymfonin (1825–26). Att just h-mollsymfonin blivit ofullbordad är dock gåtfullt såtillvida som Schubert att döma av de två första satserna hade i sina händer ett oförlikneligt mästerverk, rentav nyckeln till en ny epok i symfonins historia. Det unika i detta verk belyses av tonarten h-moll som varken Haydn, Mozart eller Beethoven prövat i någon av sina symfonier.
Violoncellernas och kontrabasarnas chosefritt verkningsfulla, tysta inledande unisono skapar en mörk bakgrund till oboens och klarinettens tema som stiger fram över stråkarnas sakta spinnande väv. Sidotemat är en bred sångbar melodi i violoncellerna. Genomföringen inleds hemlighetsfullt med inledningens unisono som så småningom svingar sig upp till höjder som förebådar Bruckner. Genomföringen bygger helt på detta motiv ända fram till den effektfulla kulminationen, och det förekommer även i en del av codan. Symfonin får även sin särprägel av att de båda satsernas tempobeteckningar (Allegro moderato och Andante con moto) inte skapar någon särskilt stor kontrast. Andra satsen präglas av en idyllisk balans som skakas – men inte rubbas – av två storslaget dramatiska utbrott i fortissimo.

Kimmo Korhonen
Översättning: Ann-Kristin Schewelev

Wolfgang Amadeus Mozart

Pianokonsert nr 22 Ess-dur K482

Tjänster

Visa alla konserter