Vinterdrömmar

Friday 19.1.2018 19.00 Abonnemangskonsert 2
25/19/11 €

Vinterdrömmar

fredag 19.00 Abonnemangskonsert 2
25/19/11 € Esbo kulturcentrum
fredag 19.1.2018 19.00 25/19/11 € Esbo kulturcentrum

I konserten som dirigeras av Anja Bihlmaier möts olika världar: Stravinskijs konsert för kammarorkester Es-dur “Dumbarton Oaks”, Debussys sensuella En fauns eftermiddaf och Dvořáks 8. symfoni.

OBS. Dirigenten Mario Venzago är tvungen att ställa in sina framträdanden den 18 och 19 januari. I hans ställe dirigeras konserten av dirigenten Anja Bihlmaier.

Artister

Program

Igor Stravinsky

Dumbarton Oaks

Våren 1937 besökte Igor Stravinsky USA och i Washington DC träffade han den förmögne mecenaten Robert Woods Bliss och dennes hustru. Paret beställde ett musikaliskt verk av Stravinsky för att fira sin trettionde bröllopsdag. Stravinsky började arbeta på det strax efter återkomsten till Europa och Konsert i Ess-dur för 15 instrumentalister blev färdig i Paris i mars 1938.
Under själva kompositionsarbetet blev Stravinsky tillfrågad om vad det var han skrev och svarte blev: ”En liten konsert i stil med Bachs Brandenburg-konserter.” Svaret ger en god uppfattning om karaktären. Verket kan gott knyta an till Bachs musik. Stravinsky kringgick frågan om eventuella citat genom att senare konstatera att han ”regelbundet spelade Bach medan konserten var under arbete. Jag var mycket förtjust i Brandenburgerkoserterna men huruvida första temat i min konsert är ett medvetet lån ur tredje Brandenburgerkonserten vet jag inte.”
Konsert Ess-dur blev till mitt under Stravinskys nyklassiska period och är en fullblodsrepresentant för den. Eftersom han komponerade konserten som festmusik för en bröllopsdag, är den huvudsklingen hållen i ljusa och harmoniska toner. Första satsen (Tempo giusto) är med sin karaktäristiska rumik fräscht klingande musik med ställvisa färgklickar av barockens polyfoni. I andra satsen (Allegretto) inramar de avskalade ytterpartierna det mer hemlighetsfulla mittavsnittet. Sista satsen (Con moto) präglas av större allvar. Den har en marschartad tematik som också behandlas kontrapunktiskt.

Förkortad av Kimmo Korhonens text

Claude Debussy

En fauns eftermiddag

Debussys impressionistiska tondiktning blommade för första gången ut i orkesterverket En fauns eftermiddag (1894). Ordet ”preludium” blev en bestående del av verkets titel, trots att Debussy aldrig genomförde sin ursprungliga tanke om ett symfoniskt verk i tre satser (Prélude, Interlude, Paraphrase). Bestämningen var trots det träffande åtminstone bildligt, eftersom verket blev ett preludium till något mycket mer, till och med en helt ny epok i musiken. Kompositören och dirigenten Pierre Boulez har sagt att ”liksom den moderna poesin härstammar i vissa av Baudelaires dikter kan man med fog säga att den moderna musiken föddes i En fauns eftermiddag”.

Utgångspunkten till En fauns eftermiddag är den symbolistiska poeten Stéphane Mallarmés dikt med samma namn. Dikten beskriver en halvt sovande, halvt vaken fauns sinnliga känslor en varm och sömnig eftermiddag. Verket inleds med ett berömt flöjtsolo, som enligt Boulez ”blåste nytt liv i musiken”. Verket växer till en med nyansrik orkesterfärg målad tondikt, som stiger till några kulminationer för att till slut avta och försvinna. Verket fick ett sensationellt rykte då den legendariska dansaren Vaslav Nijinskij år 1912 försåg verket med en koreografi, som väckte en skandal med sin öppna eroticism.

Förkortad av Kimmo Korhonens text.

Antonin Dvořák

Symfoni nr 8 G-dur

I sina två föregående symfonier hade Dvořák främst tagit avstamp i Brahms symfonistil, och särskilt i den sjunde hade han skapat ett av sina mäktigaste och mest massiva verk. I åttonde symfonin gick han medvetet in för att skapa någonting annorlunda. Verkets stämning är också mer befriad jämfört med föregångaren, vilket redan den snabba kompositionsprocessen på sitt sätt visar. Samtidigt handlar det om ett av Dvořáks mest experimentella och individuella verk, särskilt vad formlösningarna beträffar.

Den tematiskt rikhaltiga första satsen börjar mot alla tonartsförväntningar i g-moll, och först efter en stund öppnas musiken i G-dur av en flöjtreplik som får funktionen av egentligt huvudtema. Ändå gestaltar det inledande mollmotivet satsens fortsatta förlopp och förekommer i början av både genomföringen och repetitionen. I den långamma satsen riktas uppmärksamheten mot både den ganska fritt sammansatta, mosaikartade formen och en melodi med långa linjer och charmigt ackompanjemang, som förekommer två gånger. Den tredje satsen är en elegant sorgmodig vals. Som trio förekommer ett folkdansmotiv som Dvořák har lånat från sin egen opera Tvrdé palice (Tjockskallarna, 1874). En variation av samma motiv i jämn taktart bildar satsens slutkläm.

I finalen skapas en syntes mellan olika formstrategier. Den börjar med en trumpetfanfar följd av ett sångbart tema i violoncellerna. Utifrån temat börjar Dvořák bygga upp en variationssvit men förenar den också med element ur sonatrondo. I satsens mitt finns ett mellanavsnitt som börjar som en soldatmarsch men växer till en självständig, sjudande genomföring. Efter trumpetfanfarens återkomst fortsätter variationssviten. Utöver mellanavsnittet innehåller finalen en sak till som avviker från en normal variationssvit: den yviga andra variationen med sina häftiga valthornsdrillar förekommer hela tre gånger och ledsagar sista gången verket till en effektfull più animato-coda.

Förkortad av Kimmo Korhonens text.

Visa alla konserter