RomantiK

fredag 31.1.2020 19.00 abonnemangkonsert 3
från 25/19/11 €
Köp biljett Beställ servering

RomantiK

fredag 19.00 abonnemangkonsert 3
från 25/19/11 € Esbo kulturcentrum
Köp biljett Beställ servering
fredag 31.1.2020 19.00 från 25/19/11 € Esbo kulturcentrum

Januarikvällen fylls av romantikens musik, som Tapiola Sinfonietta framför under ledning av dirigenten Daniel Blendulf. Som solist i Richard Strauss valthornskonsert hör vi Katy Woolley, en av sitt instruments mest imponerande unga mästare. Konserten avslutas med Brahms första symfoni, vars väg från skisser till klingande form tog över tjugo år.

Artister

Program

öppel generalrepetition

10.00-13.00

Morgonen före flera säsongskonserter kl. 10.00-13.00 är det generalrepetition där orkestern förbereder sig inför kvällens konsert tillsammans med dirigenten och solisterna. Presentation i foajén kl. 9.50. Inträdet är fritt.

konsertpresentation

18.15-18.45

Kimmo Korhonen

Thomas Adès

Living Toys

Den brittiske tonsättaren Thomas Adès hör till vår tids mest intressanta och betydande kompositörer och hans konstnärsprofil är färgad av hans mångsidighet. Han är djupt medveten om såväl traditionen som de möjligheter som vår egen tids uttrycksformer ger, även om han inte har varit intresserad av 1900-talet konstruktivistiska riktningar. Hans centrala produktion består av tre operor samt stora orkester- och vokalverk. Förutom sitt arbete som tonsättare har Adès även varit aktiv som dirigent, pianist, professor i komposition vid Royal Academy of Music i London samt åren 1999-2008 som konstnärlig ledare för den av Benjamin Britten grundade musikfestivalen i Aldeburgh.

Living Toys (1993) för en kammarensemble med 14 musiker hör till de tidigaste av Adès verk som stannat i repertoaren. Verket är ungefär 15 minuter långt och är indelat i fem beskrivande avsnitt och tre ytterligare ”mellanavsnitt”, vars titlar är anagram av varandra. Den programmatiska idéen har varit att leva sig in i ett litet barns drömmar om att bli en hjälte, dansa med änglar och tjurar, kämpa med tjurar och soldater, dö som hjälte i rymden och få en hjältebegravning. Som ett slags barnets ”Heldenleben” strömmar musiken genom overkliga och förvridna stämningar och skapat en kalejdoskopaktigt omväxlande bild av ett litet barns fantasivärld.

Verket inleds (Angels) i overkliga stämningar när valthornets solo möter det höga registrets klara klangvärld. Den andra satsen (Aurochs) är inspirerad av en redan utdöd tjurart, som barnet hamnar i i tjurfäktning med, ackompanjerad av handklappning och kastanjetter. Från det glider vi över i BALETT-avsnittets långa melodilinjer. Avsnittet Militiamen får jazznyanser av piccolotrumpeten och slagverken, varefter vi övergår till rymdens långsamma och fundersamma värld (H.A.L.’s Death). Efter den rytmiskt mångfacetterade BATTLE övergår vi via avsnittet Playing Funerals till slutets (TABLET) värld med spöklikt långsamma klanger.

Kimmo Korhonen

Richard Strauss

Valthornskonsert nr 1 Ess-dur op. 11

Richard Strauss komponerade två valthornskonserter, som ramar in hans långa karriär. Den första färdigställde han som en 18-årig yngling år 1883, den andra som mogen mästare i en ålder av 78 år i oktober 1942. Den första valthornskonserten är till stilen traditionellt klassisk-romantisk musik, snarast förknippad med den tidiga romantiken. Även om konserten ännu inte är en stilistiskt självständig och balanserad skapelse är den ett av Strauss första konstnärligt helgjutna verk, och har blivit den antagligen mest framförda valthornskonserten skriven under 1800-talet.

Konserten består av tre väl proportionerade satser, som spelas utan avbrott. Den ljusa och energiska inledande satsen har såväl ett fartfyllt, delvis fanfarmässigt uttryck som en vacker sångbarhet. I den långsamma satsen blir stämningen mer allvarsam i och med solistens introverta och meditativa inslag, som avbryts för en stund av ett kraftigare och övertygande mellanparti. Strauss har sammanknutit satserna på motivplanet, eftersom det stigande treklangsmotivet i den långsamma satsens ackompanjemang är hämtat ur den första satsen, och samma motiv återkommer även i den snabba finalen som ett energiskapande element.

Förkortad från Kimmo Korhonens text
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Johannes Brahms

Symfoni nr 1 c-moll op. 68

Beethovens symfoniska arv kastade sin skugga över hela 1800-talet, men ingen upplevde det lika förpliktande och utmanande som Johannes Brahms. Dels av skräckblandad beundran för sin store föregångare, dels av egen självkritik höll han länge en respektfull distans till symfonin som verktyp. Han förkastade sitt första försök i mitten av 1850-talet och inledde ett andra försök uppenbarligen i början av 1860-talet. Efter en lång paus återtog Brahms arbetet på 1870-talet och fick slutligen verket färdigt hösten 1876.

Första satsen börjar med en introduktion massiv som ett granitblock, och den ger omedelbart verket en dubbel atmosfär av tragik och trots. Även om introduktionen skrevs senare än det övriga, är den motiviskt nära anknuten till det snabba huvudavsnittet. Första satsen är dramatisk och sträng. Den ledsagas av en stram rytmik som hålls som i ett järngrepp och där Beethovens bekanta ödesrytm (tre korta toner och en lång) avtecknar sig som ett karakteristiskt rytmmotiv.

Symfonins mellansatser är lättare och mer återhållsamma till sin framtoning än första och sista satsen. Den fridfulla och balanserat melodiska långsamma satsens tonart, E-dur, är avlägsen i förhållande till huvudtonarten (liksom hos Beethoven i tredje pianokonserten i c-moll). Tredje satsen är inte som hos Beethoven ett Scherzo utan ett lugnare Allegretto e grazioso i intermezzostil.

Efter två lättsammare mellansatser återvänder det symfoniska dramat i all sin obetvinglighet i finalens långsamma introduktion. Det snabba avsnittet börjar med ett hymnmotiv som är en endast lätt beslöjad hänvisning till hymnen till glädjen ur Beethovens nionde symfoni. Finalen växer till en dramatisk men segerrik kamp vars vändningar kompletteras av introduktionsmotiven och ett valthornstema. I codan ökar Brahms tempot ytterligare som för att understryka betydelsen av den vunna segern. Kanske de här takterna också återspeglar något av den triumf som Brahms måste ha känt över att ha fullbordat ett verk som hade krävt en så väldig insats och som med tiden hade kommit att kännas som en ansenlig börda.

Förkortad från Kimmo Korhonens text
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Tjänster

Visa alla konserter