Regn

fredag 27.9.2019 19.00 Abonnemangskonsert 3
från 25/19/11 € Esbo Kulturcentrum
Platina 2020-2021 Silver 2020-2021
fredag 27.9.2019 19.00 från 25/19/11 € Esbo Kulturcentrum
Platina 2020-2021 Silver 2020-2021

Dalia Stasevska planerar alltid omutliga verkhelheter. Dirigenten, som nyligen blivit utnämnd till BBC:s symfoniorkesters första gästdirigent, tar till Hagalund med sig ett av film och scen inspirerat program, i vilket man kan höra hur naturkrafterna och kroppens rörelse påverkar musikens födelse. Solist i den Oscarbelönade Erich Korngolds violinkonsert är stjärnviolinisten Vadim Gluzman.

Hanns Eislers verk 14 sätt att beskriva regn med filmen Regen (dir. Joris Ivens, 1929.) spelas av
Meri Englund, violin
Jussi Tuhkanen, viola
Jukka Rautasalo, cello
Aapo Järvinen, flöjt
Olli Leppäniemi, klarinett
Roope Gröndahl, piano

Artister

Program

Öppen generalrepetition

10.00-13.00

Morgonen före flera säsongskonserter kl. 10.00-13.00 är det generalrepetition där orkestern förbereder sig inför kvällens konsert tillsammans med dirigenten och solisterna. Presentation i foajén kl. 9.50. Inträdet är fritt.

Hanns Eisler

14 sätt att beskriva regn, med filmen Regen (1929), regi Joris Ivens

Hans Eisler flydde från Tyskland år 1933 efter nazisterna tog makten, och år 1938 fick han visum till USA och skapade där en framgångsrik karriär som filmtonsättare.

Eislers kammarmusikverk 14 sätt att beskriva regn färdigställdes år 1941 som musik till Joris Ivens stumma dokumentfilm Rain (Regn; 1928). Det har senare blivit ett självständigt konsertstycke, och som sådant är det en av Eislers finaste skapelser och han ansåg även själv att det var hans främsta kammarmusikverk. Han tillägnade verket sin tidigare lärare Arnold Schönberg, som likt honom hade gått i landsflykt i USA. Verket uruppfördes hemma hos Schönberg vid hans 70-årsfest år 1944.

Eisler inleder verket med en tolvtonsserie som hela verket bygger på och som hänvisar till Schönbergs namn (tonerna A-Ess-C-H-B-G). Från den lyriska inledningen växer verket till en till stämningen varierande svit av variationer. Eisler konstaterade – med hänvisning till det pågående stora kriget i Europa – att titeln även kan förstås som ”14 sätt att vara ledsen på ett värdigt sätt”.

Förkortad från Kimmo Korhonens text
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Igor Stravinskij

Danses Concertantes

Stravinskij flyttade till USA kort efter andra världskrigets utbrott, i september 1939, och bodde där resten av sitt liv.

I januari 1942 fick han en beställning från Werner Janssen -orkestern som var verksam i Los Angeles. Den resulterade i Danses Concertantes.

Danses Concertantes är skrivet för en 24-mannakammarorkester. Det är avsett för konsertbruk men dess dansanta karaktär har intresserat många koreografer.

Danses Concertantes är typiskt för Stravinskijs neoklassiska period. Dess tidsmässiga men också musikaliska kusin är Sinfonia in C och t.ex. början av satsen Pas d'action ur Danses Concertantes är i det närmaste identisk med finalens inledning i Sinfonia in C. Kännetecknande för verket är inte bara det dansanta utan också den konserterande kammarmusikaliska strukturen. Stravinskij utnyttjar sällan hela orkesterbesättningen. Däremot ger han utrymme för solopartier och dialoger mellan olika instrumentgrupper.

Danses Concertantes är en femsatsig svit vars två första och två sista satser spelas utan avbrott. Inledningen är en rytmiskt livfull och kapriciös marsch-introduktion, vars förkortade repris också avslutar sviten. Den mest omfattande satsen är den mittersta, som byggs upp av ett tema med fyra variationer.

Förkortad från Kimmo Korhonens text

Claude Debussy / Leopold Stokowski

Clair de lune och en opublicerad scen ur filmen Fantasia (Walt Disney Productions, 1940)

Sviten Suite bergamasque, som hör till Debussys populäraste pianoverk, färdigställdes ursprungligen år 1890, men Debussy gjorde betydande revisioner av verket innan det publicerades år 1905. Den fyrsatsiga svitens mest kända sats är den tredje, Clair de lune (Månsken), ett av den klassiska musikens evigt populära stycken.

Av Clair de lune har det gjorts flera orkesterversionen. Leopold Stokowski (1882-1977), en engelsk dirigent med polska rötter gjorde sin orkestration av Clair de lune år 1937, och i ett skede planerade man att ta med stycket i Disneys legendariska musikanimation Fantasia (1940), i vilken Stokowski ansvarade för den musikaliska ledningen och arrangemangen. Det färdiga Clair de lune-avsnittet, som beskriver nattliga landskap i Everglades i Florida med vita storkar lämnades trots allt bort ur den slutliga versionen av filmen.

Clair de lune är i enlighet med titeln en med känsliga penseldrag målad nokturnal stämningsbild. Ovanpå pianotexturen har Stokowski målad förfinade orkesterfärger, men även om han är det ursprungliga verkets tonmaterial trogen betonar arrangemanget verkets känslosamhet. Men å andra sidan var Debussys ursprungliga namn för stycket ”Promenade sentimentale” (Sentimental promenad).

Förkortad från Kimmo Korhonens text
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Erich Korngold

Violinkonsert

Korngold ansågs vara Österrikes främsta nya tonsättare, och han nådde kulmen av sin popularitet med operan Die tote Stadt (1920). Den avgörande vändningen skedde år 1934 då han reste till Hollywood och blev på den vägen. Han komponerade musik till 18 filmer och fick Oscarpriset för musiken till filmerna Anthony Adverse (1936) och Robin Hoods äventyr (1938).

När Korngold år 1946 beslöt sig för att lämna filmmusiken hade han nyligen blivit klar med sin violinkonsert (1945) som Jascha Heifetz uruppförde i februari 1947. Verket har senare befäst sin plats i repertoaren, tack vare sin underbara melodik och sin violintekniska virtuositet. Till stilen företräder det samma slags rika senromantik som hans filmmusik, och i dess teman använde han motiv från sina filmer.

Den första satsen inleds nästan som en kärleksscen med ett tema ur filmen Another Dawn (1937). Det andra, livligare temat är i sin tur hämtat ur filmen Juarez (1939). I slutet av satsen finns en kadens som avbryts av orkesterrepliker, och satsen avslutas med en svindlande violinistisk glans. I den mittersta satsen (Romans) lånade Korngold huvudtemat ur filmen Anthony Adverse. Satsen inleds drömskt och meditativt, men violinen får även sjunga och glöda av hjärtats lust i satsen. Den violinistiskt virtuosa finalen har en fräschör som i folkmusik; det andra temat lånade Korngold ur filmen The Prince and the Pauper (1937).

Förkortad från Kimmo Korhonens text
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

kvartsittningen

ca 21.00

Sinfoniettan Ystävät ry

Tjänster

Visa alla konserter