Sauli Zinovjev
Die Welt – ein TorSauli Zinovjev blev känd för den finländska musikpubliken i november 2014 då han fick tredje pris i den internationella Uuno Klami-kompositionstävlingen med sitt orkesterverk Gryf (2013). Efter tävlingsframgången har hans produktion utökats med många verk som har tagits väl emot, och speciellt orkestermusiken verkar vara hans egen genre.
Uttrycksskalan i Zinovjevs musik sträcker sig från melodik i långa linjer till intensiva klangfält och en stark rytmisk puls, och verken har ofta en stark, rentav romantiskt färgad känsloladdning. I cellokonserten ”Die Welt – ein Tor” (Världen – en port) som färdigställdes i november 2017 får kopplingarna till romantiken en form som härstammar ur det tyska tänkandet, eftersom verkets titel är lånad ur en dikt av Friedrich Nietzsche (1884). Dikten berättar om romantikens arketypiska figur, en ensam vandrare, vars enda sällskap i det karga landskapet verkar vara kråkorna. ”Die Welt – ein Tor/Zu tausend Wüsten stumm und kalt!” (”Världen – en port/till tusende ödemarker, tysta och kalla!”) är verkets titelstrofer.
Med sitt koncentrerade och avskalade uttryck motsvarar Zinovjevs verk de öde stämningarna i Nietzsches dikt. Verket är skrivet i en sats, är ungefär 15 minuter långt och struktureras av cellons fyra korta solokadenser. Det solistiska partiet är inte traditionellt virtuost utan betonar en glödande, brännhet intensitet som tänds genast i den första kadensen som inleder verket. Mot sig får cellon orkesterns huvudsakligen med långsamma rörelser formade mörka klangfält, som i slutet av verket, mellan den tredje och den avslutande fjärde kadensen, förtätas till verkets största kulmen. I slutet av den sista kadensen försvinner intensiteten när verket dör bort, med den sista instruktionen ”morendo”.
