Mozart

fredag 11.9.2020 19.00 Abonnemangskonsert
29/23/12 € Esbo kulturcentrum
Platina 2020-2021 Guld 2020-2021
fredag 11.9.2020 19.00 29/23/12 € Esbo kulturcentrum
Platina 2020-2021 Guld 2020-2021

Säsongens öppningskonsert är en fest med arior och symfonier av Mozart. Tapiola Sinfonietta leds av Jonas Rannila och solist är residentartisten sopranen Tuuli Takala.
Under konsertens Nachspiel får vi bekanta oss med den på internationella operascener framgångsrika Tuuli Takalas kammarmusikaliska sida.

Ändringar i programmet är möjliga.
Vänligen bekanta dig med special arrangemanger.

Artister

Program

Wolfgang Amadeus Mozart

Symfoni nr 33 B-dur KV 319

Mozarts liv och verk brukas delas in i tre perioder. Den första, barndomen och uppväxtåren, varade till år 1773, och till denna period hör såväl hans ”Grand Tour” åren 1763-66 som sträckte sig från Österrike ända till Paris och London, samt de tre viktig resorna till Italien under åren 1769-73. Den andra perioden var en tid då den unge Mozart mognade och blev självständig, och under vilken han i allt större frustration arbetade som ärkebiskopen Hieronymus Colloredos hovmusiker i sin födelsestad Salzburg. Hans viktigaste avbrott under den här tiden var resan via Mannheim till Paris åren 1777-79. Sommaren 1781 blev relationen till Colloredo slutligen så inflammerad att Mozart flyttade till Wien och blev fri konstnär. Därmed inleddes den tredje perioden, som var den suveräna mästarens period.

Symfoni nr 33 B-dur befinner sig tidsmässigt intressant på gränsen mellan två perioder och rentav något in på den andra. Mozart skrev symfonin i tre satser sommaren 1779. Senare, då han redan flyttat till Wien, lade han till en menuett som tredje sats och åstadkom på så sätt den typiska fyrsatsiga klassiska symfonins form.

Till sin karaktär är B-dursymfonin ljus och problemfri. Den sonatformade första satsen är ömsom elegant och mild, ömsom mer utåtriktad och festligare musik. I satsens genomföring stiger först ett motiv med fyra toner fram. Motivet lånade Mozart ur sin tidigare F-durmässa (1774), men det är mer känt som det inledande motivet i Jupitersymfonin (1788). Den balanserat idylliska långsamma satsen följs av en energisk menuett, vars skarpare grepp vittnar om att den komponerats senare än den övriga symfonin.

I finalen får symfonins ljusa stämning ytterligare en dimension, och den fräscha humorn för tankarna till Haydn. Den betagande och fartfyllda satsen får ett extra lyft av triolpulsen som ibland håller sig i bakgrunden och ibland stiger fram i förgrunden. Uttrycksskalan sträcker sig från den lätta luftigheten till det avslutande temats folkligt varma blåsarmotiv samt genomföringens mer lärda men trots det elegant kontrapunkt.

Wolfgang Amadeus Mozart

Arior: Welcher Wechsel ...Traurigkeit ward mir zum Lose ur operan Enleveringen ur Seraljen K.384, Chi sà, chi sà, qual sia K.582, Crudele? ...Non mi dir ur operan Don Giovanni K.527

För Mozart var operan troligen den allra närmaste kompositionsformen, en där han kunde ge sin outsinliga musikaliska uppfinningsrikedom ett djupt, mänskligt berörande och betydelsefullt innehåll. I ariorna i hans operor avtecknar sig operornas karaktärer som levande tredimensionella personer, men vid behov kunde han även skriva arior till andra kompositörers operor.

Enleveringen ur Seraljen (1782) var Mozarts första opera efter att han år 1781 hade slagit sig ner i Wien och blivit fri konstnär. Den är en räddningsopera som utspelar sig i Turkiet och handlingen beskriver hur den spanske adelsmannen Belmonte befriar sig fästmö Konstanze ur Selim paschas seralj. Verket blev en jättelik framgång som tilltalade publiken såväl med sin musik som med sin orientaliska exotism. Recitativet och arian ”Welcher Wechsel... Traurigkeit” beskriver berörande Konstanzes sorg när hon har skiljts från Belmonte.

Arian ”Chi sà, chi sà, qual sia” komponerade Mozart år 1789 till spanjoren Vicente Martín y Solers (1754-1806) opera Il burbero di buon cuore (Den godhjärtade tvärviggen), som hade haft premiär i Wien år 1786. Martín y Soler var Mozarts konkurrent som operakompositör, men han hade år 1788 flyttat till S:t Petersburg och Katarina den Storas hov, och när det behövdes två nya arior till senare föreställningar i Wien tog Mozart itu med arbetet och gav den slösaktiga Lucilla i operan en möjlighet till livfullt uttryck och virtuosa koloraturer.

Don Giovanni (1787), som bygger på det klassiska Don Juan-temat, hör till de främsta höjdpunkterna i Mozarts produktion, för många är den rentav den mest imponerande och rika av hans operor. Av verkets tre kvinnofigurer med olika karaktärer är Donna Anna av det högsta ståndet och därför till karaktären den allvarligaste och står musikaliskt närmast opera serians värld. I sin aria ”Crudele! Non mi dir” betygar den av Don Giovanni förförda Donna Anna sin kärlek till Don Ottavio, trots att hon ännu inte vill gifta sig med honom eftersom som hon ännu sörjer sin far, som Don Giovanni har dödat.

Wolfgang Amadeus Mozart

Symfoni nr 36 C-dur KV 425 ”Linz-symfonin”

Flytten till Wien sommaren 1781 innebar ett nytt skede i Mozarts liv, både som konstnär och som människa. Efter att ha hyrt ett rum hos familjen Weber, som han kände sedan tidigare, blev han förälskad i familjens dotter Constanze och trots sin far Leopolds motstånd gifte han sig med henne i augusti 1782. Förr att skingra sin fars tvivel mot den unga bruden reste Mozart sensommaren 1783 tillsammans med Constanze till Salzburg för tre månader för att träffa Leopold.

Under återresan i slutet av oktober gjorde paret Mozart ett några dagar långt uppehåll i Linz, där Mozart än en gång fick ge prov på sin häpnadsväckande snabba skaparförmåga. Den 31 oktober skrev han till sin far: ”Tisdagen den 4 november ämnar jag ge en konsert på stadens teater. Då jag ej har någon symfoni med mig, komponerar jag som bäst en ny i rasande fart.” Symfonin som kom till ”i rasande fart”, kanske på bara fyra eller fem dagar, är i dag känd som ”Linz-symfonin” (KV 425). Av någon brådska finns ändå inte ett spår. Symfonin är ett mästerverk in i minsta detalj.

”Linz-symfonin” är den första av Mozarts symfonier som han – troligen inspirerad av Haydn – inleder med en långsam introduktion. Det egentliga snabba huvudavsnittet är ofta storslaget festlig musik, men under ytan kan man skymta djupare känslor, speciellt i den utåt sett återhållsamma men laddade genomföringen.

Till skillnad från tidens kutym ingår trumpeterna och pukorna även i den långsamma satsen, som är en smidig förening av elegans och allvar. I satsens tematik har man sett ett släktskap med den långsamma satsen i Haydns Maria Teresia-symfoni, men den laddade och mörka genomföringen i moll är med sina tragiska nyanser mycket typisk mozartsk.

I den ljusa menuetten får de yttre satsernas festlighet en motvikt i trioavsnittets smidiga melodiskhet. I finalen kan man ana samma fängslande kantighet som i den ett år tidigare operan Enleveringen från Seraljen, men även elegans och en finkänslig växelverkan mellan ljus och skuggor. Den korta genomföringen domineras av ett enda motiv som flyttar från ett instrument till ett annat och som i tur och ordning går genom träblåsarna och stråkarna.

Efterspel

Tapiolasalen

Tuuli Takala, sopran
Tuula Hällström, piano

Sånger av Järnefelt, Madetoja och Sibelius

Fritt inträde.

Tjänster

Visa alla konserter