meta4

fredag 8.11.2019 19.00 Abonnemangskonsert 7
från 25/19/11 €
Köp biljett

meta4

fredag 19.00 Abonnemangskonsert 7
från 25/19/11 € Esbo Kulturcentrum
Köp biljett
fredag 8.11.2019 19.00 från 25/19/11 € Esbo Kulturcentrum

Finlands för tillfället ljusstarkaste stråkkvartett Meta4 fyller 18 år och firar sin myndiga ålder i Tapiola Sinfoniettas sällskap. Välkommen till en konsert där den för sina energiska framföranden kända Meta4 spelar sina favoritverk på bred skala. Widmanns kraftiga uttrycksskala följs av stillheten i Mahlers musik, som till slutet av konserten byts ut mot de militära stämningarna i Haydns symfoni nr 100.

Artister

Program

öppel generalrepetition

10.00-13.00

Morgonen före flera säsongskonserter kl. 10.00-13.00 är det generalrepetition där orkestern förbereder sig inför kvällens konsert tillsammans med dirigenten och solisterna. Presentation i foajén kl. 9.50. Inträdet är fritt.

Jörg Widmann

Oktett

Jörg Widmann konstaterat är en av sin generations mest intressanta tonsättare och som en virtuos klarinettist. Trots att han som tonsättare använder modernistiska metoder har hans verk ofta en stark förankring i traditionen.

Även i Widmanns oktett (2004) är traditionen stark i en anda av ”musik om musik”. Redan genom sin besättning och därmed även verkgenre blir verket en del av en kedja av historiska förebilder. Instrumentbesättningen är medvetet vald för att motsvara Schuberts oktett från år 1824 – klarinett, valthorn, fagott och stråkkvintett – och Schubert i sin tur valde Beethovens populära septett (1800) som sin förebild, men utökade besättningen med en andra violin. Även med den femsatsiga formen fortsätter Widmann på Beethovens och Schuberts verks mer divertimentoliknande än symfoniska linjer, medan Widmann i själva musiken skapar en dekonstruktion av det klassisk-romantiska uttrycket där han utnyttjar traditionella gester.

I den första satsen Intrada får de traditionella texturerna allt större harmoniska sprickor, för att mot slutet låta som om musikerna snarast har tappat bort varandra. Den korta Menuetten är till uttrycket mer scherzoaktig än dansant. Lied ohne Worte inleds med en skör och introvert sångbarhet, som förvrängs genom mikrointervall. Efter en kulmen får musik ett allt mer fragmentariserat och till slut sönderfallande uttryck. Det korta Intermezzo, i vilket man bakom de söndertrasade fragmenten kan ana en folklig melodi, utgör grunden för den utan avbrott följande finalen. Den är inte någon traditionell snabb avslutande sats utan med sina långsamma och sönderfallande figurer snarare ett slags antifinal.

Förkortad från Kimmo Korhonens text
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Gustav Mahler

Adagio ur symfoni nr 10, arr. Vladimir Mendelssohn och Meta4

Gustav Mahler började skriva sin tionde och sista symfoni sommaren 1910. En skisserad version av den tionde symfonin blev klar under sommaren, men på grund av sitt arbete som dirigent och andra brådskande ärenden hann Mahler inte orkestrera verket. Våren 1911 började hans kondition bli allt sämre och han dog i Wien i maj 1911. När Mahler dog var den tionde symfonin ännu på skisstadiet; endast verkets inledande Adagio var helt klart orkestrerat.

Den femsatsiga symfonin inleds ovanligtvis med en vidlyftig långsam sats. Eftersom detta Adagio var den sista symfonisats som Mahler blev helt klar med framförs den ofta även som självständigt verk, på sätt och vis som Mahlers sista ord som tonsättare. Den inleds enkelt och introvert som en unison meditation men växer till en intensiv melodisk ström och kulminerar i ett häpnadsväckande dissonant ackord med nio toner, som enligt Deryck Cooke är ”som något slags skräckinjagande kosmisk uppenbarelse”. På de sista sidorna lugnar satsen ner sig och försjunker i milt undergivna stämningar.

Vid den här konserten framförs Mahlers Adagio i ett arrangemang för stråkorkester av Vladimir Mendelssohn.

Förkortad från Kimmo Korhonens text
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Joseph Haydn

Symfoni nr 100 G-dur, "Militärsymfonin"

Haydn reste till London två gånger, åren 1791-92 och 1794-95. För den lokala publiken skrev han sina 12 sista symfonier, de sk. Londonsymfonierna som kulminerade hans karriär som symfoniker. Verken fick ett bejublat mottagande och mest av allt förtjusades publiken av symfonin nr 100 G-dur. Speciellt den andra satsen fick åhörarna att bli nästan utom sig av iver, och vid flera framträdanden spelade man den på nytt. Intrycket på de samtida lyssnarna fördjupades av de i andra satsen och finalen förekommande, vid sin tid exotiska ”turkiska” slagverken (triangel, cymbaler och bastrumma).

Militärsymfonin börjar med en långsam inledning liksom alla andra av Haydns Londonsymfonier förutom en. Den första satsens snabba huvudavsnitt inleds lyriskt men har även kraft och energi. I den andra satsen ställs en naivistiskt lätt romansmelodi mot de av slagverk intensifierade mer krigiska avsnitten; härav verkets undertitel. Även i menuetten alternerar lättare och mer storslagna inslag. Finalen inleds stillsamt, som hållande tillbaka, men bryter sedan ut i ett energiskt äventyr i 6/8-takt, berikat av överraskande vändningar. Avslutningen är krigiskt bullrig, när de från andra satsen bekanta slagverken återvänder.

Förkortad från Kimmo Korhonens text
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

efterspel i tapiolasalen

21.00

Matthew Whittall: Stråkkvartett nr 3, uruppförande

Tjänster

Visa alla konserter