LJUSSTRÅLAR

fredag 17.12.2021 19.00 Abonnemangskonsert
Från 29/23/12 € + bokningsavgift Esbo kulturcentrum
Köp biljett
fredag 17.12.2021 19.00 Från 29/23/12 € + bokningsavgift Esbo kulturcentrum

Sebastian Hilli, som hör till de främsta bland de unga finländska tonsättarna, har jämfört sitt verk Peach med en varm sommardag och de overkliga stämningar av behag och pirr som fyller kroppen. I sångsviten Émilie, som är utarbetad ur Kaija Saariahos opera med samma namn, fördjupar sig den holländsk-amerikanska sopranen Katharine Dain i 1700-talsvetenskapskvinnan Émilie du Châtelets inre funderingar. 

Konserten avslutas med den sena barockens stora franska mästare Jean-Philippe Rameaus ”lyriska tragedi” Les Boréades, ur vilken Ryan Bancroft har skapat av mångfacetterad orkestersvit. 

Vänligen bekanta dig med special arrangemanger.
Ändringar i programmet är möjliga.

Artister

Program

Öppna generalrepetitioner 4

Öppna generalrepetitioner i Tapiolasalen kl. 10-13.
Biljetter från 5 €, Lippupiste.

Konsertpresentation

Konsertpresentation i Tapiolasalen kl. 18.15.-18.35.
Kimmo Korhonen presenterar kvällens konsert.

Sebastian Hilli

Peach

Sebastian Hilli hör till de främsta unga finländska tonsättarna. Han har konstaterat att det för honom är viktigt att utgå från en klar idé eller ett koncept som grund för komponerandet. Ur denna grundidé som ofta kristalliseras kring verket namn börjar sedan verket byggas, och utgångspunkterna kan varierar till och med mycket från verk till verk. Klanger, färger och texturer har en central roll i Hillis musik, och uttrycket kan sträcka sig från en tätt pulserande energi till en skörhet på gränsen till tystnad.

Hillis musik med sina starka bilder har hittills fått i första hand instrumental form, antingen för orkester eller olika ensembler, medan han har skrivit endast ett stycke vokalmusik, även om det är ett stort kör- och orkesterverk (Affekt, 2017). Hillis verk har haft utomordentlig framgång i olika tävlingar och presentationer: orkesterverket Reachings (2014) segrade i Tōru Takemitsu-tävlingen i Japan år 2015 och fick första pris i serien för under 30-åringar i internationella tonsättarrostrumet 2017, han fick Gaudemuspriset i Holland 2018 och orkesterverket Snap Music (2018) fick Teostopriset 2019. År 2021 ingick Hilli avtal med den ansedda tyska förläggaren Schott Music.

Orkesterverket Peach (2019) har kommit till på beställning av Finländska kammarorkestern och uruppfördes i Ekenäs i augusti 2019 under ledning av Jukka-Pekka Saraste. Ordet ”peach” många betydelser och associationer fick Hilli att måla ett verk med ett luftigt, intensivt och fängslande klanglandskap, och han har jämfört verket med en varm sommardag och de overkliga känslor av välbehag och pirrande som uppstår.

Peach är en tydlig helhet med tät stämning och dramaturgi. Inledningen är långsam och pittoresk, och melodiken blir som en del av texturen, förtätas och övergår i ett snabbare och energiskt pulserande avsnitt innan pulsen bryts i en mystisk, förväntansfull och statisk vändning. Musiken växer till en ny kulmination med allt tätare crescendo-diminuendo-vågor och bryts därefter i de stillsamma sluttakterna som en försvinnande hägring av en högsommardag.

Kaija Saariaho

Émilie-sångsvit

Ända sedan sin första opera L’Amour de loin (2000) har operan för Kaija Saariaho blivit en central genre, ett slags kraftfull kärna i hennes produktion, och hon har redan färdigställt fem operor. Émilie (2008-09) med libretto av Amin Maalouf har såtillvida en speciell ställning bland Saariahos operor att den är ett monodrama, dvs. ett verk med endast en karaktär. Personen är markisinnan Émilie du Châtelet (1706-1749), en av vetenskapshistoriens mest betydande kvinnor, en matematiker och fysiker som tack vare sin höga sociala status kunde skapa en vetenskaplig karriär. Hon är känd såväl för sina egna självständiga insatser, t.ex. förutsägelsen av infraröd strålning och den noggrannare definitionen av energilagarna, som för sin kommenterade översättning av Isaac Newtons svårförståeliga huvudverk Philosophiae Naturalis Principia Mathematica, fortfarande verkets franskspråkiga standardutgåva. Förutom vetenskapen hängav hon sig åt olika njutningar och var bl.a. Voltaires långvariga vän och älskarinna.

Operan utspelar sig en natt i slottet Lunéville. Émilie är höggravid och försöker intensivt avsluta översättningen av Principia. Hon är redan 42 år gammal och är rädd att födseln skall bli hennes död (vilket sedan skedde i verkligheten). Hon skriver ett brev till sin sista älskare och barnets fader, markisen och poeten Jean François de Saint-Lambert, och begrundar sitt liv. I henne levde parallellt vetenskapskvinnan, livsnjutaren, älskarinnan, hustrun och modern.

År 2011 bearbetade Saariaho det 80 minuter långa monodramat till en konsertsvit, som består av tre sånger och två orkesterinterludier. I den inledande satsen ”Pressentiments” (Föraningar) skriver Émilie till Saint-Lambert om sin kärlek men får samtidigt illavarslande föraningar. ”Principia” andas Émilies passionerade förhållande till översättandet av Newtons verk. I den avslutande sången ”Contre l’oubli” (Mot glömskan) är döden redan nära, tätt inpå i tankarna; livets förgänglighet och det utförda arbetets och kunskapens beständighets teman vävs samman med varandra, och Émilie börjar liksom smälta samman med världsalltet.

Jean-Philippe Rameau

Svit ur operan Les Boréades, sammanställd av Ryan Bancroft

Jean-Philippe Rameau (1683–1764): Svit ur operan Les Boréades

Jean-Philippe Rameaus karriär och produktion är strikt tudelad: under sin tidiga period koncentrerade han sig nästan enbart på klaververk, men från 1733 övergick han till att skriva operor och balettoperor. I dem utvecklade och förnyade han den modell som skapats av den föregående store franske mästaren Jean-Baptiste Lully och avancerade snabbt så långt att han redan under 1730-talet blev föremål för en tvist mellan lullisterna som vårdade minnet av Lully och sina egna anhängare rameauisterna. Några decennier senare, åren 1752–54, hamnade Rameau på nytt i hetluften när han uppfattades som symbol för den ålderdomliga franska operatraditionen i ”buffonistkriget” mellan Rameaus och den italienska komiska operans anhängare.
Det sista av Rameaus nästan 30 scenverk var operan Les Boréades. Länge trodde man att verket skrevs det år Rameau dog, men enligt senare rön fullbordades verket redan 1763 och det repeterades för uppförande i april samma år. Ändå förblev Les Boréades ouppfört. Som orsaker har anförts bl.a. uppförandetekniska svårigheter, fransmännens förändrade musiksmak samt att man såg samband mellan verkets intrig och frimurarorden, som då betraktades som skrämmande liberal. Efter Rameaus död glömdes verket bort och återfanns först på 1950-talet. Men det första scenuppförandet lät vänta på sig till sommaren 1982, då verket sattes upp i Aix-en-Provence.
Berättelsen i Les Boréades utspelar sig i det forntida kungadömet Bactria, och det centrala elementet är en kärleksaffär mellan drottning Alphise och den ädle främlingen Abaris. Problemet består i att drottningen enligt gammal hävd måste gifta sig med en av nordanvindens gud Boreas söner, dvs. Boreaderna. Efter många förvecklingar får berättelsen ett lyckligt slut när Apollo avslöjar att han har fått ett barn tillsammans med Boreas nymfdotter. Det barnet är Abaris som därmed befinns vara högvälboren nog att ingå äktenskap med Alphise.
Operans många instrumentalavsnitt visar att Rameau var en av det orkestrala tänkandets tidiga mästare. Hans lyhörda inställning till orkesterns medel visar sig bl.a. i att han har tagit med ett på den tiden relativt nytt instrument i orkestern, dvs. klarinetten (vars stämmor visserligen är valbara). Ändå är musiken i Les Boréades inte enbart ett orkestralt fyrverkeri utan intensivt och imponerande också för de övriga elementens del.

Kimmo Korhonen
Översättning: Anna-Lisa Holmqvist och Björn Eklund

Tjänster

Visa alla konserter