Kronberg Academy

fredag 14.2.2020 19.00 Abonnemangskonsert 4
från 25/19/11 €
Köp biljett

Kronberg Academy

fredag 19.00 Abonnemangskonsert 4
från 25/19/11 € Esbo kulturcentrum
Köp biljett
fredag 14.2.2020 19.00 från 25/19/11 € Esbo kulturcentrum

Tapiola Sinfonietta inleder ett samarbete med världens mest erkända stråkinstrumentakademi, Kronberg Akademin i Tyskland. Som solister lyser Fumika Mohri, segrare i Seouls internationella musiktävling, samt Timothy Ridout, vinnare i den engelska Lionel Tetris-violatävlingen. De sällsynta verken dirigeras av den brittiske dirigenten Jonathan Bloxham.

Artister

Program

öppel generalrepetition

10.00-13.00

Morgonen före flera säsongskonserter kl. 10.00-13.00 är det generalrepetition där orkestern förbereder sig inför kvällens konsert tillsammans med dirigenten och solisterna. Presentation i foajén kl. 9.50. Inträdet är fritt.

Benjamin Britten

Preludium och fuga för stråkorkester op. 29

Benjamin Brittens Preludium och fuga färdigställdes år 1943 som födelsedagspresent till Boyd Neels stråkorkester, som firade 10-årsjubileum, och uttrycker med sina fint komponerade stråktexturer och kontrapunktiska element den då 29-årige Brittens säkra tekniska kunnande.

Verket inleds med det intensiva och spänningsladdade Preludium, där det centrala draget är soloviolinen som ritar sina höga melodiska linjer. Fugan spricker fram i pianissimo ur basarnas djup och stiger successivt från instrument till instrument mot ett högre register och nya avsnitt. Satsen växer till rytmiskt livlig och energisk musik, som färgas av en harmoniskt tät kontrapunktisk textur; som mest delar texturen sig i 18 stämmor, det vill säga varje musiker har sin egen stämma. Efter fugans kulmen följer en tung coda, som återvänder till preludiets intensiva melodik och som avslutas med en rivig acceleration.

Förkortad från Kimmo Korhonens text
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Aram Hatšaturjan

Konsertrapsodi för violin och orkester

Armeniern Aram Chatjaturjan hörde till det mångkulturella Sovjetunionens mest kända tonsättare, som i sina främsta verk lyckades han skapa en syntes av intryck hämtade ur den armeniska folkmusiken och den västerländska traditionen.

Förutom de tre egentliga konserterna skrev Chatjaturjan under 1960-talet de ensatsiga solistiska Konsertrapsodierna för violin, cello och piano. Först av dem färdigställdes verket för violin år 1961 för violinisten Leonid Kogan. Verkets namn syftar på att Chatjaturjan har övergett konserternas tresatsiga form och skapat en friare, mer ”rapsodisk” helhet.

Efter ett kraftigt orkesterutbrott kommer violinen in med ett överväldigande intensivt soloparti, och överlag domineras verkets bredare utformade inledning av en allvarsam och mörkt färgad stämning. Det andra huvudavsnittet är mer fartfyllt och rytmiskt livligt. Inledningens allvar återvänder, men efter den stora kulminationen får verket ett mer frigjort slut, påskyndat av den gnistrande virtuositeten.

Förkortad från Kimmo Korhonens text
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Bohuslav Martinů

Rapsodikonsert för viola och orkester

Trots att tjecken Bohuslav Martinů från och med år 1923 bodde hela resten av sitt liv utomlands, hade han starka andliga band till sitt hemland. Influenserna av den tjeckiska folkmusiken förblev i en central position i hans musik, som han i övrigt hämtade intryck till från många av sin tids stilar. Hans intresse för den tidiga musiken ledde till att speciellt det nyklassicistiska draget i Martinůs musik blev djupare och kom att bli det dominerande stildraget i hans omfattande produktion.

Martinůs Rapsodikonsert för viola och orkester färdigställdes år 1953, vid en tid då han höll på att övergå från nybarocken mot den mer romantiska stilen under sina sista år; han karaktäriserade själv förändringen som en övergång ”från det geometriska mot fantasin”. Verket har avvikande från den normala tresatsiga konsertformen endast två satser, men bägge satserna har olika tempozoner. Till sin form är verket ändå inte så ”rapsodiskt” som man kunde tro på basis av titeln.

Den första satsen börjar med orkesterns melodiska inledande replik, i vars vändningar och rytmer man kan hitta för Martinů typiska drag, till exempel det svävande på gränsen mellan dur och moll som blivit bekant för honom i den tjeckiska folkmusiken. Den första satsens stämning är huvudsakligen lyrisk och nostalgiskt seren, men satsen livas även upp av ett rytmiskt livligare dansant element.

I den andra satsen är stämningen till en början mer allvarlig och får sorgmodiga nyanser när violan börjar spela. Solistens soloparti (quasi cadenza) leder till satsens snabbare och för violans del även motoriskt mer slagkraftigare parti. Den kinetiska energin tar ändå slut efter solistens korta soloreplik, och verket avslutas i serena stämningar.

Förkortad från Kimmo Korhonens text
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Benjamin Britten

Konsert för violin, viola och orkester

Trots att självaste W.A. Mozart i sin Sinfonia Concertante använde violin och altviolin som soloinstrument har det skrivits ganska få konserter för denna instrumentkombination. Benjamin Brittens Konsert för violin, altviolin och orkester är ett jämförelsevis nytt verk för konsertpubliken. Britten skrev verket under sitt andra studieår vid Londons Royal College of Music 1932, men verket uppfördes för första gången först 1997, över 20 år efter kompositörens död. I sin ungdom var Britten en rätt så produktiv kompositör och därför blev många av hans verk ofullbordade bara därför att han redan hade börjat arbeta på följande verk. I jämförelse med de andra tidiga verken är dubbelkonserten dock fylld av ytterst detaljerade indikationer om t.ex. orkestreringen. Britten skrev troligen inte verket för något bestämt solistpar, och han skrev inget fullständigt partitur. I slutet på 1900-talet bearbetade Colin Matthews orkesterandelen till en version som gick att uppföra. Tack vare de detaljerade skissanteckningarna kan man ändå säga att det handlar om ett verk av Britten fullt ut.

Konserten består av tre satser av vilka den första baserar sig på ett tema som presenteras av valthornet. I den virtuosa satsen håller soloinstrumenten tätt ihop och även enskilda kommentarer slingrar ofta ihop sig till en dialog mellan solisterna. I den andra satsen, kallad Rhapsodia, uppför båda solisterna först var sitt meditativa tema tills de i slutet av satsen envetet håller fast vid ett åttondelsmotiv mot hela orkestern. Pukan skapar en bro från den långsamma satsen till den lekfulla finalen som dock efter sitt dansanta sidotema och ett häftigt mellanspel av orkestern avbryts av en reminiscens av första satsen. I den fridfulla avslutningen presenterar Britten än en gång konsertens teman i en annan belysning.

Atte Kilpeläinen

kvartsittningen

21.00

Tjänster

I SAMARBETE

Visa alla konserter