JULBAROCK 1

onsdag 18.12.2019 19.00 Abonnemangskonsert 10

Utsåld Esbo domkyrka

onsdag 18.12.2019 19.00 Utsåld Esbo domkyrka

Artister
Program
Tjänster

Rachel Podger, som har kallats för barockviolinens drottning, återvänder till Tapiola Sinfonietta för ett efterlängtat gästspel. Den vackra och mångdimensionerade barockmusiken inbjuder åhörarna att stilla sig inför julen. Bachs musik ramas in av ett italienskt barockprogram.

Konserten slutar ca. kl. 20.20. UTSÅLD. Dörren öppnas kl. 18.15.

“Podger’s Bach has always been special: this is indispensable.” – BBC Music Magazine
“Rachel Podger lets the music shine – what unity of art and personality!” – Göttinger Tagelblatt

Lyssna på YouTube J.S. Bach´s konsert för två violin d-moll part ”Largo ma non tanto” av Rachel Podger och Elizabeth Blumenstock.

www.rachelpodger.com

Artister

Rachel Podger Violin-Dirigent

Program

Francesco Maria Veracini

Ouverture nr 6 g-moll

Veracini föddes i Florens i en violinistfamilj och gick i lära hos sin farbror. Han arbetade som kompositör och virtuos violinist på olika håll i Europa, bl.a. Venedig, Dresden, London och från och med år 1745 i Florens. Hans är mest känd för sina violinsonater, men han komponerade även violinkonserter, blockflöjtkonserter, orkestersviter samt operor och oratorier.

I år 1716 komponerade Veracini sex orkestersviter eller ouverturer i Venedig. Han gav var och en av de sex ouverturerna en egen helhetsform. Ouverture nr 6 g-moll består av fyra satser och är en bra representant för Veracinis intensiva och egensinniga uttryck. Träblåsarna stiger fram nästan i konserterande anda. Verket inleds med ett dramatiskt Allegro som förtätas av effektiva triolfigurer. Därefter följer den balanserat framskridande Largo och ett målmedvetet Allegro. Verket avslutas med en speciell menuett, där instrumenten spelar unisont genom hela satsen.

Förkortad från Kimmo Korhonens text
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Johann Sebastian Bach

Violinkonsert a-moll BWV 1041

Johann Sebastian Bach var inte bara en organist även också en mycket skicklig violinist. Åren 1714-17 arbetade han som konsertmästare vid hovorkestern i Weimar. Av Bach har bevarats tre violinkonserter – konserterna i a-moll och E-dur samt konserten för två violiner d-moll – men man vet att han komponerade flera än så.

Bachs viktigaste förebild som tonsättare av konserter var Antonio Vivaldi. Av honom adopterade han såväl helhetsformen i tre satser som den sk. ritornelloformen i enskilda satser, som bygger på alternering mellan orkesterpartier (ritornellon) och solopartier baserade på mer eller mindre samma material.

I konsertens långsamma sats är grunden för musiken den ostinatofigur, som presenteras genast i början i baslinjen och som genom hela satsen upprepas i olika tonarter, över vilken violinen målar sina djupt rörande melodier, som även rör sig i mollens mörkare områden. Verket avslutas av en livlig sats av giguetyp, dansande i 9/8-taktart, som trots sin molltonart ger ett energiskt och fräscht intryck.

Förkortad från Kimmo Korhonens text
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Evaristo Felice Dall ‘Abaco

Concerto grosso D-dur op. 5 nr 6

Italienaren Evaristo Felice Dall’Abaco hör till barockens mindre kända men ändå intressanta tonsättare. Som tonsättare fick Dall’Abaco sina viktigaste influenser av Vivaldi och Arcangelo Corelli, men under tiden i Frankrike inhämtade han även influenser av den franska stilen. Jämfört med många av hans samtida förblev hans produktion knapp och omfattar sex publicerade samlingar med instrumentala verk.

Dall’Abacos opus 5, Concerti à più istrumenti, utkom någon gång under åren 1717-19 i Amsterdam. Det sista verket i opus 5, concerto grosso i D-dur, är en svitliknande helhet med fem satser: den ljust friska Allegro, den i enlighet med namnet sångbara Aria (Largo e Cantabile), variationssatsen Ciaconna som bygger på en stadigt upprepande ackordserie, den fartfyllda och lätt framåtrusande Rondeau: Allegro samt som avslutning ett målmedvetet Allegro.

Förkortad från Kimmo Korhonens text
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Johann Sebastian Bach

Svit för orkester nr 1 C-dur BWV 1066

I början av 1700-talet var orkestersviterna - eller på franskt vis uvertyrerna (ouvertures) - den viktigaste formen av orkestermusik vid sidan av konserterna. I Bachs produktion ingår fyra sådana sviter.

Alla Bachs orkestersviter börjar på franskt vis med en uvertyr där det långsamma första avsnittet, som får en solenn prägel av punkterade notvärden, följs av ett snabbt kontrapunktiskt behandlat mellanavsnitt, varpå det första avsnittet repeteras något varierat. Uvertyren följs av en serie satser där Bach gynnat franskt "galanteri" (t.ex. bourrée, gavott, menuett) i stället för vanligare inslag i danssviterna (allemande, courante, sarabande, gigue).

I Svit nr 1 C-dur väger uvertyren tyngst, liksom i de övriga sviterna. Av de övriga satserna bygger fyra (gavott, menuett, bourrée och passepied) på två par likabenämnda danser av vilka den första upprepas efter den andra. De senare delarna av dansparen utgör alltså ett slags trioavsnitt där blåsarna ofta har självständiga partier; Bourrée II är rentav skriven enbart för tre blåsare. Ett originellt inslag i sviten är den charmerande Forlana, enda gången Bach har utnyttjat denna norditalienska dansform.

Förkortad från Kimmo Korhonens text
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka