IM WALDE

torsdag 14.5.2020 19.00 abonnemangskonsert 9
från 25/19/11 €
Köp biljett

IM WALDE

torsdag 19.00 abonnemangskonsert 9
från 25/19/11 € Esbo Kulturcentrum
Köp biljett
torsdag 14.5.2020 19.00 från 25/19/11 € Esbo Kulturcentrum

 Mario Venzago förser säsongens avslutningskonsert med en överraskande och sällsynt kombination av romantikens centrala tonsättare och bortglömda verk. Franz Liszts symfoniska dikt gungar och rör sig som livet: från vaggan till graven. Den virtuose Ilya Gringolts fördjupar sig i Schuberts förtjusande violinverk. Vårsäsongen avslutas med ett raritet: Joachim Raffs tredje symfoni, ”I skogen”, som tar med sig lyssnaren på en resa ut i naturen.

Artister

Mario Venzago Dirigent
Ilya Gringolts Violin

Program

Franz Liszt

Symfonisk dikt nr 13 ”Från vaggan till graven”

Efter en lång paus återvände Liszt under sin sena period ännu en gång till den symfoniska dikten och komponerade i Rom åren 1881-82 verket Von der Wiege bis zum Grabe (Från vaggan till graven). Verket bygger på den ungerske konstnärens Mihály Zichys teckning och beskriver i enlighet med titeln människans livsbåge. Till stilen företräder verket det förenklade och avskalade uttrycket under Liszts sena period, som i vissa av hans sista pianostycken fick en mycket modern dräkt.

Verket är indelat i tre avsnitt som spelas utan paus. Verket börjar med ”Vaggan”, en känslig och skör beskrivning av livets början, skriven för en avskalad besättning bestående av violiner, viola, flöjt och harpa. Mittenavsnittet ”Kampen för existensen” är fullt av livets och känslornas svall, frågor och tvivel men även hoppfulla nyanser. Verket avslutas av avsnittet ”Till graven: det kommande livets vagga” som inleds i dystra begravningsstämningar men som vänder sig mot ett ljusare och klarare uttryck och liksom en symbol för det nya livets födelse citerar material från det första avsnittet i förändrad form.

Förkortad från Kimmo Korhonens text
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Franz Schubert

Konsertstycke för violin och orkester D-dur D. 345

Åren 1816-17 komponerade Schubert tre rätt små verk för violin och orkester. Det första av dem är Konsertstycke D-dur (1816), som ofta kallas även violinkonsert.

Schuberts konsertstycke D-dur är ett ungefär tio minuter långt stycke i en sats. Orkesterns besättning är rätt liten men inte alldeles vanlig, eftersom den förutom stråkar omfattar oboer, trumpeter och pukor, inte t.ex. de i detta sammanhang vanligare oboer och valthorn som i t.ex. Mozarts violinkonserter och övriga solistiska violinverk. Schubert komponerade verket för sin bror Ferdinand, men man har ingen information om eventuella framföranden under hans livstid.

Konsertstycket börjar med en högtidlig inledning, där violinens entré bidrar med ett intimare element med själfulla figurer. Det snabba huvudavsnittet blir till en mångfacetterad helhet i rondoform, som domineras av det lätt och livligt virvlande huvudmotivet som presenteras av violinen. I sidoepisoder får musiken även mörkare mollnyanser. Violinpartiet är gediget violinistiskt, piggt utsmyckande, smidigt och ställvis färgat av stora hopp.

Förkortad från Kimmo Korhonens text
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Franz Schubert

Rondo för violin och stråkorkester A-dur

Schuberts produktion omfattar kompositioner av de flesta slag, men ett viktigt slag saknas: den egentliga konserten. Han var inte intresserad av virtuosspel, och med tanke på den schubertska musikens innersta väsen och förtätade atmosfär är det lätt att inse, att det i hans musikaliska vokabulär inte fanns plats för virtuost utanverk.

Åren 1816-1817 skrev Schubert några stycken för violin och orkester av vilka Rondo A-dur från 1816 är det mest spelade. Dess snabba huvudsats är livligt framspringande figurer men ändå långt från det virtuosa. Dessutom har figurerna ställvis lätt pianistisk anstrykning. Rondot får djupare dimensioner av de kontrasterade biepisoderna skrivna i moll.

Schuberts ca 600 lieder utgör en så central del av hela hans produktion, att man ofta ansett "sångligheten" var det viktigaste draget också i hans instrumentalmusik. Och så är det otvivelaktigt. Men då man med hänvisning till detta har velat påvisa kompositionstekniska brister i hans stora verk, är man inne på fel spår, kanske förledd av Beethovens monumentala skugga. Schuberts instrumentalmusik utgör en självständig enhet med självständiga utgångspunkter och ideal, inte ett försök att imitera Beethoven, som somliga har påstått.

Förkortad från Kimmo Korhonens text

Franz Schubert

Polonäs för violin och orkester B-dur D. 580

Det sista av Schuberts tre verk för violin och orkester är Polonäs B-dur, som färdigställdes i september 1817. Liksom de två tidigare solistiska violinverken komponerade Schubert Polonäsen för sin bror Ferdinand. Den här gången känner man även till när verket uruppförts, eftersom Ferdinand spelade det i Wien 29 september 1818. Även här är orkestern liten, förutom stråkarna ingår enbart oboerna, fagotterna och valthornen.

Polonäsen är en polsk folkdans som var känd redan under 1500-talet och som tack vare att den är lätt att dansa blev en populär sällskapsdans. I konstmusiken är den bekant från flera pianostycken av Chopin, men redan tidigare använde många kompositörer dess ”alla polacca”-rytm, bland annat Beethoven. Även Schubert skrev flera polonäser för fyrhändigt piano.

Jämfört med de två andra solistiska violinverken Konsertstycke och Rondo A-dur är Polonäsen mer begränsad till formen. Det här avspeglas redan i det att Polonäs till skillnad från de andra saknar en långsam inledning utan verket inleds direkt med violinens presentation av det dansanta polonästemat. Stämningen är i huvudsak ljust högtidlig även om musiken i ett mellanavsnitt övergår i moll, utan att spräcka den förfinat eleganta stämningen.

Förkortad från Kimmo Korhonens text

Joachim Raff

Symfoni nr 3 F-dur op. 153, "I skogen"

Joachim Raff föddes i Zürich men var av tysk härkomst. Vid sin egen tid var han en av det tyskspråkiga Centraleuropas mest ansedda tonsättare och uppnådde även internationell framgång.

Under åren 1864-83 komponerade Raff inalles 11 symfonier, av vilka alla förutom två har beskrivande undertitlar. Den tredje symfonin Im Walde (I skogen; 1869) var en stor framgång vid sitt uruppförande i Weimar år 1870 och befäste hans anseende som symfoniker. I den framkommer Raffs sätt att förena den klassiska symfoniska formen med programmatiska impulser. Verket som andas tysk skogsromantik har tre satser, var och en med en beskrivande rubrik.

Den romantiskt och varmt klingande första satsen ”På dagen: Impressioner och stämningar” är skriven i sonatform men är till sin karaktär mer målande än dramatisk, inklusive den maffigt svällande genomföringen. Den mittersta satsen ”I dunklet” är indelad i två avsnitt, varav den långsamma delen ”Drömmar” får ett känslosamt och sångbart uttryck medan ”Dryadernas dans”, som motsvarar scherzot, får karaktären av en mendelssohnsk sagovärld, som till slut förenas i kontrapunkt med den långsamma satsens huvudmotiv. Finalen ”Om natten. Nattens levande stillhet i skogen. Den vilda jaktens ankomst och start, tillsammans med Frau Holle och Wotan. Gryning” fortskrider från det första avsnittets mystik till den vilda jaktscen som dominerar satsen, för att efter en stor kulmen slutligen gå mot gryningens ljusare stämningar.

Förkortad från Kimmo Korhonens text
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

kvarsittningen

ca 21.00

Tjänster

Kommunikationer
Kulturkompisen
För första gång
Garderob
Servering
Visa alla konserter