Webbkonsert: Hammond

fredag 5.2.2021 19.00 Vårserien 1 & 3
Gratis YouTube
Vårserien 1 Vårserien 3
fredag 5.2.2021 19.00 Gratis YouTube
Vårserien 1 Vårserien 3

Festivalen Musica nova Helsinki tar en titt på det urbana stadslivet. Steve Reich har spelat in stadsljud från New York för sitt verk, och i Sami Klemolas Ghost Notes, som får sitt uruppförande klingar Hammondorgeln. Konserten börjar med verket Mantel av Lisa Streich, en av Sveriges viktigaste samtida tonsättare.

Konserten är inställd på grund av covid-19 men konserten direkstsänds på Tapiola Sinfonietta´s YouTube kanal och Musica nova hemsidan i den 5. februari kl. 19. Kimmo Korhonen intervjuar Sami Klemola på pausen. Inspelningen ska vara på YouTube t.o.m. 5. April 2021.

Inspelningen på Yle Radio 1 i den 11. februari kl 19.

Förändringar är möjliga. Vi rekommenderar att kontrollera aktuell information om konserter på webbadressen https://www.tapiolasinfonietta.fi/sv/konserter/

Artister

Program

Konsertpresentation på nätet på pausen.

Kimmo Korhonen presenterar konserten och intervjuar Sami Klemola.

Lisa Streich

MANTEL, för första gången i Finland

Lisa Streich är en svensk-tysk tonsättare (modern svensk och fadern tysk), som när hon var yngre bodde i bägge länderna men senare har funnit sitt hem vid Östersjöns strand på Gotland. Hon har studerat orgel och komposition under ledning av bl.a. Johannes Schöllhorn, Adriana Hölszky, Chaya Czernowin, Beat Furrer och Mauro Lanza.

Streichs tidigare produktion innehöll mycket elektronisk musik men redan under 2010-talets första år försköts tyngdpunkten mot instrumental- och vokalmusiken. Även om instrumenten i sig är traditionella är hennes metoder inte det. I sina verk använder hon sig ofta av ljud sköra som glas som rör sig nära gränserna för tystnaden, men hon kan även använda fula och skärande element i sina ofta drömlika klanguniversum. Hon använder mångsidigt instrumentens nya speltekniker och speciellt hennes noggrant definierade användning av buller förstärker hennes musiks släktskap med bullereffekternas mästare Helmut Lachenmann, till vilken hon har tillägnat sitt kammarensembleverk NEBENSONNEN (2015).

Verket Mantel (Överrock eller Mantel) för stråkorkester och slagverk färdigställdes år 2018. Streich har berättat att för henne är stråkarna som orkesterns skinn. Hon har jämfört det med ett skinnet av en flådd orm som har torkat på gatan, en död fjärils torkade vinge eller en soldatrock i skyttegraven under första världskriget. Streich har tänkt sig rocken (eller manteln) som två olika slags skydd, för det första ett som man använder för att skydda sig från väder och vind och för det andra ett som man använder för att skyla sig själv för andra människor – antingen sin egen kropp eller sina inre känslor. I slutet av sin verkpresentation påminner Streich ännu om att Puccinis opera Il tabarro (på tyska Der Mantel) hade premiär den 14 december 1918, kring tiderna för det första världskrigets slut, och mitt i de moderna texturerna i Streichs verk hägrar även mer traditionella melodiska motiv.

Sami Klemola

Sami Klemola: Ghost Notes, konsert för Hammondorgel och orkester, uruppf.

Sami Klemola hör till de finska kompositörer som har en stark egen röst. Han är inte intresserad av traditionella melodisk-harmoniska strukturer eller detaljerat arbete med motiv utan koncentrerar sin uppmärksamhet till fältlika texturer, grova klanger och skarp intensitet. Hans arbete styrs av en stark vilja till experimentellt sökande och experimenterande.

Även elektroniken utgör ett viktigt element i Klemolas musik. Den elektroniska världen förverkligas i hans verk oftast som live-elektronik som kompletterar instrumenten samt utvidgar och berikar klang- och texturdimensionerna. Han har även gjort flera ljudinstallationer i olika slags lokaler och situationer. Klemola är en av grundarna till defunensemble, som framför finländsk elektroakustisk musik, och han har varit dess konstnärliga ledare sedan år 2009. Åren 2016-18 var han konstnärlig chef för Tampere Biennale, ett evenemang för samtida musik.

Den nya konserten för Hammondorgel, som färdigställs i slutet av år 2020, hör till Klemolas svit av verk där de solistiska instrumenten endast sällan förekommer i traditionella solistiska uppgifter inom konstmusiken. Arbetsnamnet för sviten är ”off-repertoire concertos”, och i den ingår redan färdiga verk som konserten för banjo och big band samt konserten för foleyartist och orkester. Klemola har även planer på en konsert för mekanik och kinetik samt en konsert för instrumental sångröst, kör och elektronik.

Hammondkonserten i vardande har arbetsnamnet ”Ghost Notes”, som anknyter till de skugglika ”spökklanger” som instrumentets ”läckande” skjutreglage (drawbars) i vissa kombinationer ger upphov till. Klemola har beskrivit konserten med bl.a. följande termer: sköra klangfärger, karg skönhet, krossat ljud, ljus/skuggor, polyrytmik, gränssnitt mellan olika sorts musik (pop/elektronisk musik), inspiration av optisk och kinetisk konst samt en lätt men tät (ljud)massa.

Steve Reich

City Life

Steve Reich namn etsades in som en del av den nya musikens historia i slutet av 1960-talet som en av minimalismens pionjärer. Hans tidiga verk dominerades av figurer och texturer som upprepas och förändras endast lite i taget samt harmonier som utvecklas långsamt. Senare under karriären blev Reichs uttryck mer mångsidigt, så att de minimalistiska rötterna fortfarande är tydliga men i anslutning till många andra nya element.

City Life (1995) hör till Reichs viktigaste senare verk. I bakgrunden till verket fanns tanken om att man i musiken kan använda vilka som helst ljud som material, inte enbart sådana som spelas eller sjungs. Redan under 1920-talet använde Edgard Varèse sirener i sitt verk Amériques och George Gershwin inkluderade bilsignalhorn i sitt verk En amerikan i Paris. Reich hade å sin sida redan tidigare använt inspelat tal som en del av musikens klangvärld i sitt verk Different Trains (1988).

City Life är komponerad för stor ensemble, i vilken ingår även två klaviaturister som spelar på samplers. Deras samplers är fyllda med olika stadsljud, av vilka största delen är inspelade av Reich själv i New York: tal, signalhorn, dörrar som slår igen, båtars mistlurar, ljud av utryckningsfordon, arbetsmaskiner osv. Ljuden skiljer sig tydligt från texturen men utgör samtidigt viktiga och rytmiskt noggrant placerade musikaliska element.

Verket har fem satser som följer på varandra utan avbrott och som tillsammans bildar en fri bågform A-B-C-B-A. Den första satsen inleds med ett koralmässigt avsnitt innan den pulserande rytmen börjar slå. Den andra och den fjärde satsen innehåller inte alls tal och bägge inleds lugnt men får senare en tätare puls. Den mittersta satsen börjar i sin tur med enbart tal-samplen, till vilka instrument så småningom ansluter sig; den här satsen har Reich jämfört med ljudbandsverken It’s Gonna Rain (1965) och Come Out (1966) från hans pionjärtid. Av de olika satserna är den sista den mest intensiva till uttryck och innehåll, och dess talade samplen är lånade ur brandkårsmedlemmars meddelande från det första terrordådet mot World Trade Center år 1993. Som avslutning hör vi en variation av samma koral som inledde verket.

I SAMARBETE

Musica nova Helsinki
Visa alla konserter