Webbkonsert: Evighet

torsdag 1.4.2021 19.00 Vårserien 1 & 3
YouTube
Vårserien 1 Vårserien 3
torsdag 1.4.2021 19.00 YouTube
Vårserien 1 Vårserien 3

Ryan Bancroft och Tuuli Takala har planerat en intressant programhelhet med smak av livet. Brittens vokal serie Les Illuminations vindar för oss till Ives frågor utan ansvaret. Konserten avslutas med Strauss Metamorfoser, vars toner beskriver krigets obegripliga förstörelse av konsten och dess institutioner.

Webbkonsert på Tapiola Sinfoniettas YouTubekanal 1.4.2021 kl. 19.

Förändringar i programmet: Verk av Hilli och Schreker är inte i programmet. Istället program innehåller Brittens Les Illuminations.

Artister

Program

Benjamin Britten

Les Illuminations op. 18

Fransmannen Arthur Rimbaud (1854-91) var en av den moderna poesins grundare, men samtidigt en djupt förbryllande, motsägelsefull gestalt. Han anlände till Paris vid 16 års ålder och väckte snabbt uppmärksamhet i stadens symbolistsalonger. Han sökte sig till en annan bohem, Paul Verlaine, och skrev om deras tid tillsammans Un saison en enfer (En säsong i helvetet). Han slutade skriva dikter ungefär vid 20 års ålder och började ägna sig åt et kringflackande liv i olika delar av världen. I slutet av 1870-talet när han befann sig i Afrika hörde han att hans dikter började vinna rykte i Paris, och då sade han: "Vanvettigt, löjligt, vidrigt." Senare kallade han sin produktion "Diskvatten, enbart diskvatten".

Rimbauds prosapoem Les Illluminations (De lysande bilderna) utgavs första gången först efter skaldens död. Benjamin Britten fick syn på verket i slutet av 1930-talet då han vistades i USA, och hans Les Illuminations, för tenor eller sopran och stråkorkester till valda delar av texten, fullbordades i oktober 1939.

Rimbauds häpnadsväckande bildpoesi öppnar sig inte till entydiga innebörder, och det har säkert inte varit lätt att tolka den med musikaliska medel. Britten har dock fullgjort uppgiften på ett beundransvärt sätt. Jämfört med en del av hans tidigare verk är musiken i Les Illuminations gjord med lättare hand, men dess mångtydiga stämning och finstämda ironi sviker aldrig. Sångsviten består av nio satser, och pauserna mellan dessa skall enligt partituret vara så korta som möjligt. Verket inleds med en fanfar vars sångreplik återkommer längre fram i verket som ett slags motto. Musiken går i varierande stämningar och utmynnar i den sista sångens allvarliga, borttonande slut.

Delar:
1. Fanfare
2. Villes
3a and 3b. Phrase and Antique
4. Royauté
5. Marine
6. Interlude
7. Being beauteous
8. Parade
9. Départ

Kimmo Korhonen

Charles Ives

The Unanswered Question

Amerikanen Charles Ives karriär hör till musikhistoriens mest märkliga. Sin egentliga karriär gjorde han som en framgångsrik affärsman, och försäkringsbolaget han grundade hörde till de största i landet. Samtidigt komponerade han i det fördolda en relativt omfattande och ofta förbluffande modernistisk produktion, som egentligen upptäcktes först efter att han redan hade slutat komponera. Ives prövade de mest olika stilistiska medel. Han är kanske bäst känd för sin förkärlek för att citera kända folkmelodier, psalmer och marscher och att låta två eller till och med tre olika musikstycken klinga på varandra, ofta polytonalt i olika tonarter.
Ives orkesterverk The Unanswered Question och Central Park in the Dark är från år 1906. Även om de är tänkta som ett par med titeln Two Contemplations framförs de ofta även som enskilda verk. I dem har Ives undersökt musikaliska rymdintryck samt förhållandet mellan stillastående och rörelse.
The Unanswered Question (Den obesvarade frågan) bygger på tre olika slags material. Som den stilla ljudbakgrunden klingar stråkarnas extremt statiska textur, som enligt partituret bör framföras utanför scenen. Övriga element är frågan, som ställs sju gånger av trumpeten, samt de fyra flöjternas (eller alternativt övriga träblåsinstrument) gång för gång allt mer omfattande och grundliga svar. I enlighet med titeln förblir ändå trumpetens sista fråga obesvarad.

Richard Strauss

Metamorfoser

När den tyska krigslyckan började vika under andra världskriget, såg Strauss det ena operahuset efter det andra förstöras i de allierades bombanfall. Münchenoperan bombades redan i slutet av 1943. Operan i Dresden, där Strauss upplevt sina största framgångar, lades i aska i februari 1945, och en månad senare stod Wiens statsopera i tur.

Operahusens öde drabbade Strauss hårt samtidigt som den tyska nationens janusansikte avslöjades för honom. Han misstänktes själv för nazisympatier, men ett utdrag ur hans dagbok yppar hans verkliga känslor. I maj, då krigshandlingarna redan upphört, skrev han: ”Den första maj avslutades mänsklighetens mest fruktansvärda skede – tolv år av djuriskhet och ignorans, styrda av de största skurkar som varit nära att förstöra tvåtusen år av tysk civilisation.”

Efter bombningen av operan i München skrev Strauss ner en kort melodislinga och kallade den ”Elegi över München”. Dagen efter Wienoperans förstörelse tog han fram melodin och började på allvar komponera ett verk som var färdigt en månad senare, i april 1945. Metamorfoser i undertiteln ”studie för 23 solostråkar” är ett verk i vilket Strauss personligaste känslor sammansmälter i en gripande, allmängiltig elegi.

Metamorfoser består av enda, omfattande sats som präglas av en fullödig, ofta polyfont rik stråkklang. Musiken böljar fram i vågor som växer till stora, ställvis passionerade stegringar. Redan i de första takterna antyds sorgmarschen i Beethovens Eroicasymfoni, och förutom Beethoven har man även hittat hänvisningar till verk av bl.a. Bach, Mozart och Wagner. Efter den största stegringen återgår musiken till inledningens lugnare tempo. Avslutningen domineras av mörka nyanser, som till slut når tragiska djup. I de sista takterna spelar basen ännu ett, nu fullständigare, citat ur Eroicas sorgmarsch. Till och med tonarten är densamma, c-moll. Invid citatet har Strauss skrivit de talande orden ”In memoriam”.

Visa alla konserter