Eftermiddagskonsert 4

onsdag 31.3.2021 14.00 INSTÄLLD
Esbo kulturcentrum
onsdag 31.3.2021 14.00 Esbo kulturcentrum

INSTÄLLD

Ryan Bancroft, dirigent
Jukka Rantamäki, konferencier

Charles Ives: Två betraktelser: I. Centralparken i mörkret II. Den obesvarade frågan
Richard Strauss: Metamorfoser

Ryan Bancroft har planerat ett intressant program som berör frågor kring evigheten och oändligheten. Ives verk för lyssnarna till en mörk natt i centralparken i New York, medan tonerna i Strauss Metamorfoser beskriver krigets vansinniga förstörelse av konsten och konstinstitutionerna.

OBS. Vänligen bekanta dig med special arrangemanger.
Ändringar i programmet är möjliga.

Artister

Program

Charles Ives

Två betraktelser: I. Centralparken i mörkret II. Den obesvarade frågan

Amerikanen Charles Ives karriär hör till musikhistoriens mest märkliga. Sin egentliga karriär gjorde han som en framgångsrik affärsman, och försäkringsbolaget han grundade hörde till de största i landet. Samtidigt komponerade han i det fördolda en relativt omfattande och ofta förbluffande modernistisk produktion, som egentligen upptäcktes först efter att han redan hade slutat komponera. Ives prövade de mest olika stilistiska medel. Han är kanske bäst känd för sin förkärlek för att citera kända folkmelodier, psalmer och marscher och att låta två eller till och med tre olika musikstycken klinga på varandra, ofta polytonalt i olika tonarter.

Ives orkesterverk Central Park in the Dark och The Unanswered Question är från år 1906. Även om de är tänkta som ett par med titeln Two Contemplations framförs de ofta även som enskilda verk. I dem har Ives undersökt musikaliska rymdintryck samt förhållandet mellan stillastående och rörelse.

Central Park in the Dark (Centralparken i mörkret) är ett tydligt programmatiskt verk i vilket lyssnaren kan placera sig själv mitt i den nattliga Centralparken. Stråkarnas mystiskt böljande klanger beskriver nattens ljud och tysthet, mot vilket ställs olika ljud som kommer från olika håll: melodier i klarinetten, flöjten och oboen, den populära melodin Hello! My Baby på ett rag-time-piano och en musikkårs Washington Post March, så att olika musik radas på varandra i den kaotiskt förtätade höjdpunkten.

The Unanswered Question (Den obesvarade frågan) bygger på tre olika slags material. Som den stilla ljudbakgrunden klingar stråkarnas extremt statiska textur, som enligt partituret bör framföras utanför scenen. Övriga element är frågan, som ställs sju gånger av trumpeten, samt de fyra flöjternas (eller alternativt övriga träblåsinstrument) gång för gång allt mer omfattande och grundliga svar. I enlighet med titeln förblir ändå trumpetens sista fråga obesvarad.

Richard Strauss

Metamorfoser

När den tyska krigslyckan började vika under andra världskriget, såg Strauss det ena operahuset efter det andra förstöras i de allierades bombanfall. Münchenoperan bombades redan i slutet av 1943. Operan i Dresden, där Strauss upplevt sina största framgångar, lades i aska i februari 1945, och en månad senare stod Wiens statsopera i tur.

Operahusens öde drabbade Strauss hårt samtidigt som den tyska nationens janusansikte avslöjades för honom. Han misstänktes själv för nazisympatier, men ett utdrag ur hans dagbok yppar hans verkliga känslor. I maj, då krigshandlingarna redan upphört, skrev han: ”Den första maj avslutades mänsklighetens mest fruktansvärda skede – tolv år av djuriskhet och ignorans, styrda av de största skurkar som varit nära att förstöra tvåtusen år av tysk civilisation.”

Efter bombningen av operan i München skrev Strauss ner en kort melodislinga och kallade den ”Elegi över München”. Dagen efter Wienoperans förstörelse tog han fram melodin och började på allvar komponera ett verk som var färdigt en månad senare, i april 1945. Metamorfoser i undertiteln ”studie för 23 solostråkar” är ett verk i vilket Strauss personligaste känslor sammansmälter i en gripande, allmängiltig elegi.

Metamorfoser består av enda, omfattande sats som präglas av en fullödig, ofta polyfont rik stråkklang. Musiken böljar fram i vågor som växer till stora, ställvis passionerade stegringar. Redan i de första takterna antyds sorgmarschen i Beethovens Eroicasymfoni, och förutom Beethoven har man även hittat hänvisningar till verk av bl.a. Bach, Mozart och Wagner. Efter den största stegringen återgår musiken till inledningens lugnare tempo. Avslutningen domineras av mörka nyanser, som till slut når tragiska djup. I de sista takterna spelar basen ännu ett, nu fullständigare, citat ur Eroicas sorgmarsch. Till och med tonarten är densamma, c-moll. Invid citatet har Strauss skrivit de talande orden ”In memoriam”.

Visa alla konserter