Charles Ives
Två betraktelser: I. Centralparken i mörkret II. Den obesvarade fråganAmerikanen Charles Ives karriär hör till musikhistoriens mest märkliga. Sin egentliga karriär gjorde han som en framgångsrik affärsman, och försäkringsbolaget han grundade hörde till de största i landet. Samtidigt komponerade han i det fördolda en relativt omfattande och ofta förbluffande modernistisk produktion, som egentligen upptäcktes först efter att han redan hade slutat komponera. Ives prövade de mest olika stilistiska medel. Han är kanske bäst känd för sin förkärlek för att citera kända folkmelodier, psalmer och marscher och att låta två eller till och med tre olika musikstycken klinga på varandra, ofta polytonalt i olika tonarter.
Ives orkesterverk Central Park in the Dark och The Unanswered Question är från år 1906. Även om de är tänkta som ett par med titeln Two Contemplations framförs de ofta även som enskilda verk. I dem har Ives undersökt musikaliska rymdintryck samt förhållandet mellan stillastående och rörelse.
Central Park in the Dark (Centralparken i mörkret) är ett tydligt programmatiskt verk i vilket lyssnaren kan placera sig själv mitt i den nattliga Centralparken. Stråkarnas mystiskt böljande klanger beskriver nattens ljud och tysthet, mot vilket ställs olika ljud som kommer från olika håll: melodier i klarinetten, flöjten och oboen, den populära melodin Hello! My Baby på ett rag-time-piano och en musikkårs Washington Post March, så att olika musik radas på varandra i den kaotiskt förtätade höjdpunkten.
The Unanswered Question (Den obesvarade frågan) bygger på tre olika slags material. Som den stilla ljudbakgrunden klingar stråkarnas extremt statiska textur, som enligt partituret bör framföras utanför scenen. Övriga element är frågan, som ställs sju gånger av trumpeten, samt de fyra flöjternas (eller alternativt övriga träblåsinstrument) gång för gång allt mer omfattande och grundliga svar. I enlighet med titeln förblir ändå trumpetens sista fråga obesvarad.
