Eftermiddagskonsert 3

torsdag 18.2.2021 14.00 Eftermiddagskonsert
FROM 20/18/18 €, Inkl. kaffe med bakelse Esbo kulturcentrum
Köp biljett
torsdag 18.2.2021 14.00 FROM 20/18/18 €, Inkl. kaffe med bakelse Esbo kulturcentrum

På programmet står två innehållsrika verk med ungefär 200 år mellan sig. Konserten börjar med  Martinůs elegant Sinfonietta ”La Jolla”. Joseph Haydns Symfoni nr 90 är full av egensinniga och nyskapande lösningar.

Clemens Schuldt, dirigent
Jukka Rantamäki, konferencier

Bohuslav Martinů: Sinfonietta ”La Jolla”
Joseph Haydn: Symfoni nr 90 C-dur

OBS! Konserten anordnas om rådande officiella rekommendationer för publika evenemang tillåter det.
Vänligen bekanta dig med säkerhetsarrangemang på nätet: linkissä: Säkerhetsarrangemang

Förändringar är möjliga. Vi rekommenderar att kontrollera aktuell information om konserter på webbadressen https://www.tapiolasinfonietta.fi/sv/konserter/

Artister

Program

Bohuslav Martinů

Sinfonietta "La Jolla"

Bohuslav Martinů föddes i Tjeckien, men hörde till de många europeiska konstnärer som flydde till USA undan andra världskriget. När hans tidigare hemland efter kriget år 1948 hamnade i det av Sovjetunionen styrda östblocket beslöt han sig för att bosätta sig permanent i Nya världen, och även om han sedan under 1950-talet flyttade tillbaka till Europa och i första hand bodde i Frankrike och Italien trivdes Martinů bra i USA. Han fick arbete som lärare och hans verk framfördes relativt ofta. Under sina år i Amerika komponerade Martinů huvudsakligen i nybarock stil, vilket väckte genklang hos den lokala publiken.

Sinfonietta La Jolla, som hör till de mest eleganta skapelserna i Martinůs omfattande produktion med nästan 400 verk, kom till år 1950 på beställning av stadsdelen La Jolla i staden San Diego. Beställaren hoppades få ett melodiskt och lättillgängligt verk, och det var precis vad Martinů levererade. Även om han komponerade verket i det hektiska New York verkar musiken återspegla de livsglada stämningarna i kuststaden La Jolla nära den mexikanska gränsen. Verket är komponerat för en liten orkester, och pianot som ofta ingår i Martinůs orkester spelar en viktigare obbligatoroll än ett vanligt orkesterinstrument.

Sinfoniettan i tre satser hör till de sista företrädarna för Martinůs nybarocka still. Den första satsen bryter livligt motoriskt fram, och ovanför den rytmiska rörelsen dyker inom kort på ett för honom typiskt sätt upp en bred melodi som med sina synkoper flyter fri från grundpulsen. Den långsamma satsen betonar det sångbara elementet, först i form av pianots avskalat karga melodi till ackompanjemang av stråkarna, därefter som violinernas känslosamt nostalgiska melodilinje samt blåsarnas kromatiska tema, som växer till en intensiv kulmen. I den sista satsen återvänder den första satsens barocka motoriska puls. Den fartfyllda satsen jämnas ut i en sångbar vändning innan den tätt komprimerade slutstegringen.

Tekst: Kimmo Korhonen

Joseph Haydn

Symfoni nr 90 C-dur

I slutet av 1780-talet började Haydn utvidga sitt symfoniska imperium genom att komponera symfonier för utländska beställare. I samband med detta uppstod en hel samling verk för franska artister, först de sk. Parissymfonierna (nr 82-87) och därefter i två omgångar även följande fem symfonier. Parissymfonierna beställdes av den lokala ansedda konsertinstitutionen Le Concert de la Loge, medan en av dess grundande medlemmar, greve Claude-François-Marie Rigoley d’Ogny, sedan personligen beställde symfonierna nr 90-92 (1788-89).

Även om symfoni nr 90 inte hör till Haydns mest kända verk är den full av egensinniga och nyskapande lösningar. I den första satsen löste Haydn det inbördes förhållandet mellan den långsamma inledningen och det snabba huvudavsnittet genom att ta ett av inledningens motiv och göra det till de första tonerna i det snabba avsnittets huvudtema. Sidotemat framförs först av flöjten, därefter oboen, och överhuvudtaget innehåller symfonin många solon och självständiga partier för blåsarna. I den långsamma satsen använder Haydn en av sina favoritformer: variation av två alternerande teman. Satsen får ett djup och en rikedom av olikheten hos dess teman: det första är i ljus F-dur, det andra i mer dramatisk f-moll. Även i denna sats står solopartierna ut: flöjtsolot i variationen av durtemat och cellosolot i variationen av molltemat.

I sin eleganta ceremonialitet följer menuetten de franska idealen, kanske som en medveten hyllning till greve d’Ogny. I det pastorala mellanavsnittet (den sk. trion) får oboens solo huvudrollen. Den energiska finalen bygger på ett centralt tema. I slutet av satsen bjuder Haydn igen på en överraskning: ett falskt slut, en fyra takter lång paus och därefter en övergång till Dess-dur, från vilken han under den mer än vanligt omfattande codan söker sig tillbaka till huvudtonarten C-durs stabila grund.

Tjänster

Visa alla konserter