Eftermiddagskonsert 1

torsdag 22.10.2020 14.00 Eftermiddagskonsert
FRÅN 20/18/18€, seriebiljett från 70 € Esbo kulturcentrum
torsdag 22.10.2020 14.00 FRÅN 20/18/18€, seriebiljett från 70 € Esbo kulturcentrum

Islänningen Daníel Bjarnason och amerikanen Missy Mazzoli hör till vår tids mest intressanta artister. Vid den här konserten dirigerar Bjarnason sitt pianoverk Processions, med Juho Pohjonen som solist. Mazzolis musik rör sig i solsystemets gränslösa omloppsbanor.

Daníel Bjarnason, dirigent
Juho Pohjonen, piano
Jukka Rantamäki, konferencier

Missy Mazzoli: Sinfonia (for Orbiting Spheres)
Daniel Bjarnason: Processions

OBS. Vänligen bekanta dig med special arrangemanger.
Ändringar i programmet är möjliga.

Artister

Program

Missy Mazzoli

Sinfonia (for Orbiting Spheres)

”För mig innebär originalitet att lyssna till en själv. Det är inte ett förkastande av yttre intryck utan i själva verket raka motsatsen: det är att hålla sinnet öppet för alla intryck, såväl musikaliska som icke-musikaliska.”

Dessa ord är yttrade av Missy Mazzoli, som bor i New York och hör till de främsta amerikanska tonsättarna i den yngre generationen. Hennes musik signerar orden. I hennes verk kombineras inslag från olika stilar och musikgenrer, men slutprodukten är alltid en sammansmält, hel och självständig syntes. Postminimalistiska utgångspunkter kan hos henne färgas av intryck från indierock, men likväl kan hon ha hämtat inspiration ur barocken. Mazzolis mest omfattande verk är hennes tre operor. År 2018 blev hon den första kvinnliga tonsättaren av vilken New York Metropolitan har beställt en opera. Uruppförandet är planerat att ske under de närmaste åren.

Sinfonia (for Orbiting Spheres) (2014/16) har kommit till på beställning av Los Angeles filharmoniker och uruppförandet i april 2014 dirigerades av John Adams. Namnet syftar inte på den traditionella formen av orkestermusik utan på verkgenren från barocken och samtidigt det gamla italienska ordet som betyder vevlira – därav formen ”Sinfonia”, inte ”Symphony”. Den senare delen av titeln syftar på ”himlakroppar i omloppsbana”.

Enligt Mazzoli är verkets musik i ”form av ett solsystem, en samling rokoko-loopar som kretsar kring varandra inom en större omloppsbana”. Resultatet är klangytor som svävar i en slags tyngdlös musikalisk rymd och som byggs upp långsamt i lager. Ur dessa framstiger kortare, i verkets mitt allt tätare motiv, ett slags variationer av barockornament, men i slutet öppnar sig musiken igen mot tommare klangrymder. Den vanliga orkestern är utökad med en syntetisator som imiterar orgelklanger, munspel och ett ljudband som hörs i slutet.

Daníel Bjarnason

Processions

Inom konstmusiken är Daniel Bjarnason den mesta kända företrädaren för den isländska musiken, som under de senaste decennierna har uppnått en fantastisk egensinnighet och rikedom. Som tonsättare rör han sig inom ett stort område, och han har samarbetat med förutom klassiska ensembler även experimentella rockmusiker. Hans musik kan likväl bestå av långa utdragna klangytor som vara intensivt och pulserande motorisk, samtidigt ha en lyrisk klarhet och en sträv grovhet. Hans produktion omfattar orkester- och kammarmusik, solistiska verk, körverk, filmmusik samt den av Danmarks Kungliga teater beställda och år 2017 uruppförda operan Brødre (Bröderna).

Verket Processions (2009) har en stark metamusikalisk dimension, som medvetet hänvisar till och hämtar inspiration ur annan musik samt traditionella uttryckssätt och gester, dvs. ”topos”. I verket har Bjarnason skapat ett slags nytolkning av romantikens yviga pianokonserter i Tjajkovskijs och Rachmaninovs anda, även om han inte egentligen har kallat sitt verk för en konsert. Gesterna och känslokraften härrör ur romantiken och stundvis även andra historiska stilar, men samtidigt är tonsättaren från vår egen moderna tid stadigt närvarande i musiken.

Det tresatsiga verkets första sats In Medias Res skär i enlighet med titeln ”rätt in i händelsernas mitt”, i pianots stora gester som representerar den heroiska solistrollen. Till uttrycket och sina texturer är satsen mångfacetterad, ibland är den mäktigt dissonant, ibland rör den sig likt en koral eller barockliknande à la Bach. Den mittersta satsen Spindrift utgör med sina hymnmässiga och serena stämningar ett lugnt avsnitt, även om musiken två gånger stiger till stora höjdpunkter. Finalen Red-handed, som följer utan avbrott, bildar komplexa rytmer av överlappande lager och rusar framåt som en mekanistisk maskin.

Tjänster

Visa alla konserter