Beethoven vi

fredag 22.11.2019 19.00 abonnemangskonsert 8
från 25/19/11 €
Köp biljett

Beethoven vi

fredag 19.00 abonnemangskonsert 8
från 25/19/11 € Esbo Kulturcentrum
Köp biljett
fredag 22.11.2019 19.00 från 25/19/11 € Esbo Kulturcentrum

”I Beethovenseriens sjätte konsert hör vi tre olika naturtablåer”, berättar Klaus Mäkelä. Einar Englunds musik till filmen Den vita renen (Valkoinen peura) från år 1952 för oss till mystiska lappländska landskap, medan Vasks intensiva cellokonsert i tolkning av Marko Ylönen återspeglar varandets och närvarons grundfrågor. Beethovens ”Pastoralsymfoni” fängslar med sina rikliga hänvisningar till naturen.

Artister

Program

konsertpresentation

18.15-18.45

Klaus Mäkelä

Einar Englund

Svit ur musiken till filmen Den vita renen

Erik Blombergs film Den vita renen hade premiär sommaren 1952 och fick en fantastiskt mottagande i Finland, och framgången fortsatte utomlands då den år 1953 vid filmfestivalen i Cannes fick pris för bästa sagofilm.

Ett av de centrala elementen i filmen och en av hemligheterna bakom dess framgång var musiken av Einar Englund, som har fått klassikerstatus inom den finländska filmmusiken. Musiken har en mer central roll än vanligt även eftersom filmen har mycket få repliker medan musiken klingar nästan genomgående hela filmen. Berättandet är exceptionellt beroende av bild och musik.

Inför arbetet med filmmusiken studerade Englund samiska jojkar i Helsingfors universitetsbiblioteks samlingar och använde dem i sin musik. År 1954 omarbetade Englund filmmusiken till en svit i fem satser, som återspeglar filmens olika dimensioner. Stämningarna varierar från Preludiets mystiska och fördolda primitivism till Tundra-satsens måleriska känslighet som andas öppna landskap, Renjaktens rusande fart, Sorgmarschens djupa mörker och Finalens dansanta folklighet, som ställvis livas upp av taktartsbyten.

Förkortad från Kimmo Korhonens text
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Pēteris Vasks

Cellokonsert nr 2 "Klātbūtne"

Den lettiske tonsättaren Pēteris Vasks är en typisk företrädare för vår egen pluralistiska tid. Stilistiskt rör han sig inom ett brett område och han placerar ett direkt och ärligt uttryck framom en stilistisk ortodoxi. Vasks produktion omfattar symfonier, konserter, kammarmusik och vokala verk. Cellokonsert nr 2 för cello och stråkar, med undertiteln Klātbūtne (Närvaro), färdigställdes åren 2011-12.

Enligt konserttraditionen har verket tre satser, även om de såtillvida avviker från normal praxis att här ramar de långsamma satserna in den mittersta snabba satsen. Dessutom inleds verket med en cellokadens, som enligt Vasks uttrycker ”människans första trevande steg i världen”. Den efter kadensen följande första satsen är tryckande intensiv och Vasks har karaktäriserat den som ”en kärlekens och idealismens hymn”. Den snabba satsen i mitten utgör en effektiv motsats med sin skarpa grovhet. Dess motoriska framfart avbryts två gånger av ett mer känslosamt långsammare pari samt i mitten av satsen av cellons andra kadens. Den berörande avslutande satsen beskriver enligt Vasks ”själens uppstigande i kosmos och återvändande till jorden för att påbörja ett nytt liv”. En symbol för denna pånyttfödelse är vaggvisan som solisten spelar i slutet.

Förkortad från Kimmo Korhonens text
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Ludwig van Beethoven

Symfoni nr 6 F-dur op. 68 ”Pastoralsymfonin”

Beethovens sjätte symfonin är formmässigt rätt fri, omedelbar och ljus i tonen och ofta milt humoristisk. Om Beethoven inte själv hade gett symfonin namnet Pastoralsymfonin, hade säkert någon annan gjort det. Det mest framträdande draget i den sjätte symfonin är dess programmässighet.

Pastoralsymfonin har för ovanlighetens skull fem satser. Varje sats är försedd med ett löst karakteriserande namn. Redan första satsen ”Glada känslor vaknar vid framkomsten till landet” uttrycker den otvungna atmosfären. Trots sonatformen låter Beethoven figurerna stanna upp för långa stunder liksom för att njuta av stämningen. ”Scen vid bäcken” är en rogivande naturidyll. I slutet hörs den berömda fågelsången, enligt partituren näktergal, vaktel och gök. Trots sin beskrivande karaktär ingår scenen motiviskt obrutet i satsen.

De tre sista satserna spelas utan paus. ”Lantfolkets muntra samvaro” är Beethoven på sitt bästa humör. Helt förtjusande detaljer är t.ex. fagottistens stötar efter några rejäla stop. Men plötsligt förändras stämningen och fjärde satsen ”Oväder, storm” brakar bokstavligen loss. Satsens tonala instabilitet skiljer sig starkt från den övriga musikens harmoniska rofylldhet. ”Herdevisa; Glada och tacksamma känslor efter ovädret” avslutar symfonin i en ljus och otvungen stämning.

Förkortad från Kimmo Korhonens text

efterspel i tapiolasalen

21.00

Tjänster

Visa alla konserter