BACH & SONS, Ekenäs

onsdag 29.9.2021 18.00 Gästkonsert
Från 29/23/12 € + Bokningsavgiften Ekenäs kyrka
Köp biljett
onsdag 29.9.2021 18.00 Från 29/23/12 € + Bokningsavgiften Ekenäs kyrka

Tapiola Sinfonietta konserterar i Ekenäs under ledning av violinist-dirigenten Georg Kallweit, känd som en specialist inom stilriktig barockpraxis. Programmet tar med sig åhörarna till familjen Bachs instrumentalmusik. I Bachs son Carl Philipp Emanuels symfoni kan man redan ana nya stilinriktningar. Till familjekretsen hörde även Georg Philipp Telemann. Förutom den kammarmusikaliska stråksonaten framförs även uvertyren ur hans mångfacetterade orkestersvit i g-moll. 

Konserten spelas utan paus och konserten slutar ca. kl. 19.15.

Upprepning av konserten är i den 1. oktober kl. 19 i Esbo domkyrka.

 

 

Artister

Program

Johann Sebastian Bach

Uvertyr ur orkestersvit nr 2 a-moll BWV 1067

Orkestersviterna och konserterna var de två centrala orkestermusikgenrerna under barocken. Bach komponerade verk inom bägge, och även om mängden blev blygsam i förhållande till flera samtida hör verken inom sina genrer till den finaste musiken från denna tid.

Man känner till fyra orkestersviter av Bach (BWV 1066-69). De bevarade notmaterialen av verken är från Bachs Leipzigperiod (1723-50) men det är möjligt och till och med troligt att han komponerat verk eller satser redan under sin tid i Köthen (1717-23), kanske rentav tidigare. Sviten i h-moll har troligen uppkommit helt och hållet i Leipzig, mest troligt under åren 1738-39, de sista åren då Bach ledde Collegium Musicum-konserter i Café Zimmermann i Leipzig.

I Bachs orkestersviter följs en omfattande uvertyr i fransk stil av en varierande mängd kortare danssatser. I orkestersvit h-moll ingår förutom stråkar och continuo även flöjt (traverso), som omväxlande dubblerar första violin och lösgör sig i egna soloavsnitt vilket ger verket ett konsertant element. Uvertyren i h-moll börjar med ett inledande avsnitt med punkterade rytmer enligt modell av Jean-Baptiste Lully. Ur inledningen utvecklar sig det snabba huvudavsnittet som börjar som en fuga. Satsen avslutas med en återgång till det första partiet.

Kimmo Korhonen

Georg Philipp Telemann

Stråksonat f-moll TWV 44:32

Den tyska musiken under första hälften av 1700-talet framstår för en nutida lyssnare som framförallt Johann Sebastian Bachs period, men för samtiden var Georg Philipp Telemann den mer ansedda tonsättaren. Där Bach var känd framför allt lokalt spreds Telemanns musik över hela Europa. Och där Bach innebar höjdpunkten på den tyska senbarocken, rentav ett slags ändstation, vände Telemann sin blick från barocken mot den nya galanta stilinriktningen.

Telemann var en av musikhistoriens mest produktiva tonsättare. Telemann Werkverzeichnis (TWV), den moderna förteckningen över hela hans produktion, omfattar rejält över 3000 verk, mångsidigt representerande olika genrer. En stor del av verken har visserligen försvunnit. I förteckningen ingår verk från sakral vokalmusik till operor och från soloverk till orkestersviter.

Sonat för stråkar f-moll (TWV 44:32) har av allt att döma tillkommit under åren 1708-12, då Telemann arbetade i Eisenach som konsertmästare och musikalisk ledare och skrev speciellt mycket instrumentalmusik. Verket gestaltar sig snarast som en kvintett, eftersom det har fem självständiga stämmor (två violiner, två viola samt basso continuo), även om det stundvis expanderar till en sextett när cellon lösgör sig från continuot till en självständig stämma. Verkets allmänna karaktär är allvarsam och ofta berikad av en mångfacetterad kontrapunkt, men i takt med att satserna framskrider ingår även enklare gestaltade texturer. Verket har fyra täta satser: ett meditativt kontrapunktiskt inledande adagio, en snabb sats med livliga figurer som börjar som en dubbelfuga, en långsammare largosats som domineras av polyfon textur samt en fartfylld och motorisk prestofinal.

Kimmo Korhonen

Johann Sebastian Bach

Violinkonsert E-dur BWV 1042

Som musiker var Bach förutom en strålande klaverist och organist även en utmärkt violinist. Åren 1714-17 arbetade han som konsertmästare i den lokala hovorkestern, och han hade intensiv kontakt med violinen även under sin period i Köthen och troligen ännu i Leipzig. Av Bach har i ursprungsform bevarats endast tre violinkonserter, men man vet att han har komponerat flera. I sina konserter följde han den utgångspunkt som Vivaldi skapat men han utvecklade dem vidare i sin egen riktning.

Violinkonserten i E-dur har troligen kommit till under Bachs Köthenperiod, då han komponerade även mycket annan instrumentalmusik. I konsertens ljust energiska inledande sats förenade han ritornelloformen (tydlig alternation mellan orkester- och solistpartier) som gått i arv från Vivaldi med den sk. da capo-formen (A-B-A). I den allvarsamma långsamma satsen utgörs stommen av ett motiv som upprepas i basen, över vilket solisten börjar spinna sina egna linjer, stundvis lånande baslinjens motiv. I den målmedvetna avslutande satsen har Bach förenat ritornello- och rondoformerna.

Kimmo Korhonen

Carl Philipp Emanuel Bach

Symfoni nr 2 B-dur Wq 182/2

Carl Philipp Emanuel Bach skrev ett av de mest originella kapitlen i symfonins tidiga historia. Under åren 1741-76 komponerade han 19 verk med titeln sinfonia, vilka målar en bild av en modig och för tiden innovativ konstnär. De utgör praktexempel på Empfindsamer Stil, dvs. känslosam stil, en stil som inföll mellan barocken och klassicismen.

C. Ph. E. Bach komponerade år 1773 sex sinfoniaverk för stråkar (Wq 182) på beställning av den kända amatörmusikern baron Gottfrid van Swieten. Swieten var vid den tiden ambassadör i Berlin men flyttade senare till Wien där han blev känd som mecenat för Haydn, Mozart och Beethoven. Swieten kände väl till C. Ph. E. Bachs egensinniga stil och gav i samband med beställningen av symfonierna kompositören fria händer, betonande att han skulle skriva verken utan att ägna eventuella tekniska svårigheter en tanke.

I likhet med C. Ph. E. Bachs övriga sinfoniaverk är sinfonia B-dur (Wq 182/2) tresatsig. Hans starka och egensinniga uttryck kommer fram bl.a. som speciella snitt i texturerna, plötsliga ändringar i dynamik, modig behandling av tonaliteten och livlig rytmik. Intrycket är ändå inte humoristiskt som ofta hos Haydn utan spänningsfyllt, rentav rastlöst. Även helhetsformen har sina egna speciella drag, eftersom den första satsens B-dur speciellt nog följs av en långsam och kromatiskt tät sats i D-dur, ur vilken den energiska finalen bryter fram utan avbrott.

Kimmo Korhonen

Georg Philipp Telemann

Uvertyr ur orkestersvit g-moll TWV 55:g1

Orkestersviten var den orkestermusikgenre som Telemann föredrog och där hans uppfinningsrikedom och stilistiska impulser kom mångsidigt fram. Av honom har bevarats över hundra orkestersviter, men man vet att han komponerade betydligt fler sådana, kanske rentav 600. Den bedårande orkestersvit g-moll (TWV 55:g1) har fått den fashionabla undertiteln ”La Musette” på grund av satsen Musette som ingår i verket. På sedvanligt vis föregås verkets danssatser av en uvertyr i fransk stil, där de högtidliga långsamma partierna, färgade av punkterade rytmer, ramar in det snabbare mittenpartiet.

Kimmo Korhonen

Visa alla konserter