BACH MATERIA

torsdag 21.10.2021 19.00 Abonnemangskonsert
Från 29/23/12 € + bokningsavgift Esbo kulturcentrum
torsdag 21.10.2021 19.00 Från 29/23/12 € + bokningsavgift Esbo kulturcentrum

I sina nya verk hämtar Esa-Pekka Salonen och Anders Hillborg inspiration av Bach. Salonens Fog tar avstamp i Bachs E-durpreludium för violin. I Hillborgs verk, i vilket solisten Jonian Ilias Kadesha får möjlighet att improvisera, står Bachs tredje Brandenburgkonsert i bakgrunden.
Ravels känsliga och fina Gåsmors sagor framförs oftast som en orkestersvit med fem satser, men dess förtjusande sagovärld får sitt rikaste uttryck i den hela balettmusiken som nu står på programmet.
Programmet som öser ur Bachs tonvärld och Ravels sagovärld dirigeras av Tapiola Sinfoniettas nya konstnärliga partner Ryan Bancroft.

Vänligen bekanta dig med special arrangemanger.
 

Artister

Program

Konsertpresentation

Konsertpresentation i Tapiolasalen kl. 18.15.-18.35.
Kimmo Korhonen presenterar kvällens konsert.

Johann Sebastian Bach

Preludium ur partita nr 3 E-dur, BWV 1006

Som kompositör var Bach en encyklopedist och han strävade till att möjligast heltäckande och systematiskt pröva sin tids verkgenrer. Egentligen förblev enbart operan utanför hans skapande verksamhet. Bachs arbete var encyklopedistiskt även såtillvida att han så fullständigt erövrade de verkgenrer han prövade att han nästan alltid kom att skapa standardverk som samlade genrerna.

Bachs verk för soloviolin är inget undantag. De tre sonaterna och de tre partitorna har en fullständigt central plats i violinlitteraturen, inte endast som ett uttryck för instrumentets musikaliska möjligheter utan även som sin tids utforskningar av de violintekniska gränserna. Det är bra att minnas Bach inte enbart var en strålande klaverist utan även en utmärkt violinist, som åren 1714-17 var konsertmästare i den lokala hovorkestern i Weimar.

Soloviolinsonaterna och -partitorna kom till år 1720, mitt under Bachs period i Köthen (1717-23) då han koncentrerade sig speciellt intensivt just på instrumentalmusik. De två sammanvävda verksviterna skiljer sig tydligast från varandra i helhetsformen: sonaterna är regelbundet fyrsatsiga så att satserna enligt kyrkosonatens mönster följer varandra i ordningen långsam-snabb-långsam-snabb, medan partitornas form är friare och består av en varierande mängd satser ur danssviter. I den tredje partitan E-dur föregås danssatserna av ett skilt preludium, som hör till de mest kända enskilda satserna i Bachs instrumentalmusik. Bach arrangerade det senare i Leipzig och infogade det i två av sina kantater (BWV 120a och 29).

Preludiet utgör en jublande inledning på partitan i E-dur. Förutom två ackord i slutet är det helt enstämmigt skrivet, men i bakgrunden finns en stadig harmonisk grund och genom verket löper likt en evighetsmaskin en tät 1/16-figur, som ofta skapar ett intryck av mångstämmighet. Bach livar på många sätt upp texturen genom olika figurer, löpningar och arpeggion.

Esa-Pekka Salonen

Fog, orkesterversion, Finlandspremier

Frank O. Gehry (f. 1929) från Kanada och USA är känd för sina omväxlande och storslagna byggnader och hör till vår tids mest betydande och egensinniga arkitekter. I Europa är hans mest kända verk Guggenheim-konstmuséet i Bilbao (1997), och det mer plastiska formspråket som inleddes med den byggnaden förverkligade han även i Walt Disney-konserthuset i Los Angeles (2003). Det är Los Angeles filharmonikers hemsal, och Esa-Pekka Salonen som var orkesterns musikaliska chef då huset planerades och byggdes deltog intensivt i utformningsarbetet och blev nära bekant med Gehry.

När Gehry fyllde 90 år i februari 2019 skrev Salonen högtidsdagen till ära verket Fog (2019) för kammarensemble, och år 2021 gjorde han ny version för en större besättning. Enligt Salonen är det en fantasi kring preludiet ur Bachs E-durpartita. Just detta stycke blev utgångspunkt för verket eftersom det råkade vara den första musik som Gehry och Salonen under byggnadsprojektet hörde i den ännu halvfärdiga konsertsalen. Verkets harmoni bygger på Gehrys namns musikaliska bokstäver (F-A-G-E-H) och namnet i sin tur består av Gehrys initialer.

Det är något förtjusande paradoxalt över att Gehry, som på många sätt har utmanat arkitekturens traditionella formspråksideal och ofta karaktäriserats som en ”dekonstruktivist”, som hyllning har fått musik som inspirerats av Bach, känd som barockens kanske mest disciplinerade tonsättare. Slutresultatet är dock stilistiskt enhetligt, ingen ”postmodern” stilblandning. Salonen har inte ”bachifierat” sin musik utan gjort Bachs motiv till en integrerad del av sitt eget uttryck.

Fog inleds lyriskt återhållsamt, liksom lyssnande till Bachs musik på avstånd, men blir snart till en livlig rytmisk puls i vilket Bachs motiv vävs in. Ibland stiger Bach tydligare fram, ibland kan man höra honom någonstans i texturen, som en dimmig aning. Texturen klingar ofta i ravelliknande förfinade nyanser, men kulminationen låter Salonen växa till imponerande styrka.

Anders Hillborg

Bach Materia

”Mina rötter i rockmusiken har troligen inverkat stort på mitt musikaliska tänkande. Mina kompositioner sträcker sig från vanlig rockmusik till vilda experiment med mikrotonala strukturer. Till skillnad från tidigare generationers tonsättare upplever jag ingen konflikt i att arbeta inom så vitt åtskiljda riktningar. Experiment och tradition är inte åtskiljda utan blandas ständigt med varandra under kompositionsprocessen. En kanske stravinskyliknande attityd.”

Dessa ord av Anders Hillborg speglar en bred och egensinnig tonsättarpersonlighet. I hans klangligt fascinerande tonfantasier kan förekomma mikrotonala harmonier, overklig skönhet, surrealism, rytmisk rörelse, humor som kan ta en tragisk vändning, ibland även aggressivitet. Av de olika byggstenarna bildas dramaturgiskt täta verk och man kan bara beundra hur skickligt Hillborg rör sig mellan de klangvärldar han skapar. Han hör till de mest internationellt framgångsrika av vår tids svenska tonsättare.

Bach Materia (2017) för violin och stråkar utgör ett exempel på hur Hillborg fusionerar ”idéer som ligger långt från varandra”. Verket kom till som en del av ett projekt där sex samtida tonsättare skrev ett slags syskon- eller kommentarverk till Bachs sex Brandenburgkonserter. Hillborg tog tag i Bachs konsert nr 3 G-dur (BWV 1048).

Bachs musik stiger stundvis fram som korta brottstycken och blandas i den mångfärgade stråktexturen, där Hillborg ställvis använder en aleatorisk kompositionsmetod. Stundvis är stämningen serent långsam, stundvis igen färgad av en jazzlik rytmik. Det solistiska partiet har omfattande improviserade avsnitt och även detta kan vara en koppling till Bach: den långsamma mellansatsen i den tredje Brandenburgkonserten är endast två ackord lång, och enligt en teori kan den vara avsedd för improvisation av violinisten. Hos Hillborg innehåller redan violinistens första soloreplik improvisation, och i de två kadenserna deltar även kontrabasisten i improviserandet tillsammans med violinsolisten.

Maurice Ravel

Gåsmors sagor, balettmusik

Maurice Ravel (1875–1937): Gåsmors sagor, balettmusik

Oftast finns det först ett scenverk som kompositören bearbetar till en konsertsvit, men i fallet med Maurice Ravels balett Ma mère l'oye (Gåsmor) gick det tvärtom. Gåsmor skrevs ursprungligen 1908–10 som en svit i fem satser avsedd att spelas fyrhändigt av barn på piano. När verket uruppfördes i Paris i april 1910, var pianisterna sex och tio år gamla. Verket blev så väl mottaget att Ravel följande år orkestrerade det. Orkestreringen i sin tur fascinerade direktören för Paristeatern Théâtre des Arts, som beslöt att låta uppföra verket som balett. Ravel, som just höll på att inleda arbetet på baletten Daphnis et Chloé, insåg snabbt att orkestersviten inte som sådan skulle ha fungerat i en dansföreställning. Därför ändrade han ordningsföljden på de fem ursprungliga satserna, kompletterade dem med två nya satser (Prélude och Danse du rouet) och skrev interludier som sammanband satserna.
Ravel hämtade inspiration till Gåsmor ur klassiska sagor av Charles Perrault, grevinnan Marie-Catherine d'Aulnoy och Marie Leprince de Beaumont. Namnet hänvisar till Perraults samling Contes de ma Mère l'Oye (Gåsmors sagor, 1697). I balettversionen flätas intrigen kring sagan om prinsessan Törnrosa, till vilken episoder ur olika sagomotiv kopplas. Porträttet av prinsessan Törnrosa målas upp i en lyriskt vacker pavane. De följande satserna är i baletten visioner och scener som den goda fen har trollat in i prinsessan Törnrosas drömmar: ett samtal mellan Skönheten (klarinett) och Odjuret (kontrafagott), den sorgsne Tummeliten som irrar i skogen och den med kinesisk anstrykning stiliserade Pagodernas kejsarinna. I den avslutande satsen Le Jardin féerique (Sagoträdgården) vaknar prinsessan Törnrosa upp ur sin dröm och får sin prins.
I Gåsmor har Ravel trollat fram barndomens oskuldsfulla och oförstörda värld. Den låg honom allmänt taget nära om hjärtat - om det vittnar t.ex. operan Barnet och spökerierna - och det känns rentav som om han vore som mest äkta och känslig som tonsättare just då han lever sig in i barnens värld. Kanhända är den bild han på så sätt skapar i sin helgjutenhet overklig, men enastående vacker och charmfull är den i varje fall. Allt fullbordas av Ravels bländande skickliga orkestrering som opererar med subtila nyanser och färger.

Kimmo Korhonen
Översättning: Björn Eklund och Ann-Kristin Schevelew

Konstnärsträff

Konstnärsträff efter konserten i huvudfoajé.
Arr. Sinfoniettas vänner rtf.

Tjänster

Visa alla konserter