3 mob

torsdag 5.12.2019 19.00 abonnemangskonsert 9
från 25/19/11 €
Köp biljett

3 mob

torsdag 19.00 abonnemangskonsert 9
från 25/19/11 € Esbo Kulturcenturm
Köp biljett
torsdag 5.12.2019 19.00 från 25/19/11 € Esbo Kulturcenturm

Dirigenten Cem Mansur är känd för sina djupsinnigt avvägda konsertprogram, och han bevittnar hur musiken av tonsättare från olika perioder i Wien flyttar sig från en tid och en plats till en annan. Trumpetvirtuosen Jeroen Berwaerts rör sig under konserten över ett tidsspann på över tvåhundra år, och sopranen Virva Puumala hänger sig åt det trösterika förlåtelsetemat i Schönbergs andra stråkkvartett. Efter konserten får vi höra kvällens solister bjuda på jazz och chanson.

Artister

Program

Joseph Haydn

Trumpetkonsert Ess-dur

Haydn komponerade sin trumpetkonsert för en av sin tids ledande trumpetister, Anton Weidinger. Verket färdigställdes år 1796, men uruppförandet skedde först år 1800.

Trumpetens möjligheter hade länge hämmats av instrumentets tonomfång som var begränsat till de sk. naturtonerna. Behovet av att utökade urvalet av toner var stort, och man började söka en lösning på problemet med den sk. klafftrumpeten. Weidinger utvecklade den första framgångsrika klafftrumpeten under 1790-talet. Dess tonurval omfattade den kromatiska skalans toner i över två oktaver.

I sitt verk använder Haydn effektivt de möjligheter som klafftrumpeten erbjuder. I den första satsen är redan sex av de 14 tonerna i trumpetens inledande fras sådana som man inte skulle ha kunnat spela på naturtrumpet. Verket är en för konserter typisk helhet med tre satser. Den snabba och mer symfoniskt uppbyggda första satsen följs av en i sicilianotakt gungande långsam sats och en virtuos final med gripande tematik.

Förkortad från Kimmo Korhonens text
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Joseph Haydn

Symfoni nr 92 G-dur, "Oxford"

Mot slutet av 1770-talet var Joseph Haydn redan en av sin tids mest kända kompositörer. Under senare hälften av 1780-talet skrev han en hel mängd symfonier till franska beställare. Den sista av dem, symfonin i G-dur, har fått tilläggsnamnet "Oxford" på grund av att verket för första gången uppfördes i Oxford i juli 1791 när Haydn hade blivit utsedd till hedersdoktor.

G-dursymfonin är ett av Haydns finaste verk före Londonsymfonierna (nr 93–104) som avslutar hans symfoniproduktion och utgör dess höjdpunkt. I likhet med de flesta av Haydns sena symfonier börjar första satsen med en långsam introduktion. Det energiska huvudtemat sätter stämningen för satsen och det lättsamma sidotemat får finna sig i en mer åsidosatt roll. Den långsamma satsen är först vacker och rofylld, bitvis känslosamt sångbar, men i det mittersta avsnittet förbyts musiken i mörk moll. Också den huvudsakligen högtidliga menuetten med sina synkoper innehåller stundtals mollpassager. Finalens huvudtema är inledningsvis återhållsamt lätt men avslöjar småningom både mer energiska och mer seriösa dimensioner.

Förkortad från Kimmo Korhonens text

Heinz Karl Gruber

3 MOB-stycken för trumpet och orkester

Österrikaren HK Gruber är en osedvanligt mångsidig konstnär inom ett brett fält, och i sin okonventionalitet beskriver han den för vår tid typiska friheten i uttryck och medel.

3 MOB-stycken färdigställdes ursprungligen år 1968 för sju alternativa instrument och slagverk, men år 1999 gjorde Gruber en ny version för trumpet och orkester för den svenske trumpetvirtuosen Håkan Hardenberger. I bakgrunden till verkets märkliga namn finns ensemblen The MOB art & tone ART Ensemble, grundad år 1968 av Gruber och hans vänner, som strävade till att förverkliga informella musikframföranden i fri form.

3 MOB-stycken är med lätt hand skissade och till känslan avspända miniatyrer, som enligt Gruber är typiska företrädare för musik skriven för MOB-ensemble. Den inledande satsen Patrol gungar lätt i bossa nova-takt. Den långsammare mittersta satsen After Heine är en hedersbetygelse till den romantiska ironins mästare Heinrich Heine, vars dikter ofta inleds känslosamt men avslutas dissonant. Den avslutande satsen Verse ger verket en energisk och fartfylld final.

Förkortad från Kimmo Korhonens text
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

Arnold Schönberg

Stråkkvartett nr 2 fiss-moll op. 10 (i arrangemang för stråkorkester)

Schönberg inledde sin karriär under 1890-talet som en fullblodsromantiker men utvecklades under det nya århundradets första år stadigt mot en modigare stil, där känslan av traditionella tonarter började fördunklas. I den andra stråkkvartetten (1907-08) övergav han slutgiltigt tonarterna och övergick till sk. atonalitet. Ett ytterligare element i verkets sensationkraft var det att avvikande från stråkkvartettens tradition inkluderade även en sopransolist i de två sista satserna.

Schönbergs övergång till atonalitet sker inom verket, i dess sista sats. De tre första satserna är försedda med förtecken för att uttrycka traditionella tonarter, men även i dem är känslan av tonart ofta fördunklad. Den inledande satsen är en traditionell sonatform med exposition, genomföring och repetition. Den andra satsen är ett scherzo, i vilket Schönberg citerar O du lieber Augustin, en gammal gatumelodi från Wien, mot slutet av det sk. trioavsnittet.

Texterna som Schönberg använde till de två sista satsernas vokala partier är dikter av den tyske symbolistiske poeten Stefan George (1868-1933). Den tredje satsen Litanei är en allvarsam variationssvit. Finalen Entrückung inleds med de för den nya musikens monumentala verk lämpliga orden ”Ich fühle Luft von anderem Planeten” (Jag känner luft från andra planeter), och musikaliskt utgjordes ”den andra planeten” av atonaliteten. Musiken svävar kroppslöst vacker innan man i sluttakterna återvänder tillbaka till tonalitetens jord, som nu har klarnat från den första satsens fiss-moll till Fiss-dur.

Vid den här konserten framförs Schönbergs andra stråkkvartett i tonsättarens eget arrangemang för stråkorkester.

Förkortad från Kimmo Korhonens text
Översättning: Sebastian Djupsjöbacka

efterspel i tapiolasalen

ca 21.00

Tjänster

Visa alla konserter